Untitled - Doria

fick honom tagen i förvar.
Babaricha gömde tsarens svar.
Kuriren söp de bortom sans,
sen smög de ner i väskan hans
ett annat brev med lömska ord.
Och samma dag tillkännagjord
blev ordern av en ordonnans,
fyllsjuk och med klen balans:
“Er tsar befaller er härmed -
att utan dröjsmål slänga ned
tsarinnan och det liv hon gav
i smyg i djupet av ett hav.”
Vad fanns att göra? Tsarens män
med tystnad sörjde härskaren
liksom hans fru, den unga själ,
som nu de tvingas ha ihjäl.
I hennes rum, i samlad tropp,
de tsarens vilja läste opp.
Så lyftes son och tsargemål
och lades i en tunnas hål.
Ett lock blev påsatt över dem.
De rullades från hus och hem
och kastades i havet kallt -
precis som deras tsar befallt.
7
På himlen lyste stjärneljus,
på havet hördes vågors sus.
Ett moln flög över himlen fram,
en tunna flöt på vågens kam.
Instängd där tsarinnan satt,
grät om dagen, grät var natt.
Men sonen växte - var minut
så blev han större än förut.
Hans moder sörjde man och hus.
Men sonen sa till havets brus:
“Du våg,min våg, hör du på mig!
Du flyter vart det roar dig.
Du slipar havens sten till sand
du rusar glatt mot okänd strand.
Du lyfter skepp som tidsfördriv -
förgör ej oss och våra liv!
Nej, bär oss bort med varlig hand
och sätt oss ner på torra land.”
Och vågen löd: Hon genast slöt
nu tunnan i sin famn och flöt
till närmsta kust iväg med den
och drog sig sen tillbaks igen.
Så räddade till liv och lem,
fanns marken rakt inunder dem.
190
Dock fångna var de.Vad ska ske?
Ej kan väl Gud dem överge?
När sonen reste ryggen rak
hans huvud slog i tunnans tak.
Då tog han i som aldrig förr.
“Här behövs en ytterdörr!”
sa tsarens son helt resolut,
spräckte locket och klev ut.
8
Där låg världen, fri och skön!
Vida fält, en kulles krön,
en gammal ek och däromkring
flöt havet i en ändlös ring.
Då tänkte sonen det var dags
för dem att äta kvällsmat strax.
Han bröt den gren som eken gav
en båge böjde han därav
och strängad blev den efterhand
med korsets starka silkesband.
Så spetsades en pil till sist
utav en rakväxt vidjekvist.
Sen var han klar och gick kavat
till havet för att skaffa mat.
9
Men då han kom till strandens vik
så hördes stön och klagoskrik.
Havet låg ej mera stilla.
Vad han såg - det syntes illa:
En svan som red på vågens topp.
En glada över hennes kropp.
Det vilda vattnet stänkte opp.
Den lillas kamp var utan hopp.
Nu gladan dök, han neråt for
med blodig näbb och starka klor.
I sista stund, då ej fanns tröst,
en pil slog genom gladans bröst.
Hans svarta blod rann ner mot vågen.
Den unga mannen sänkte bågen,
såg gladan falla sårad ner.
Nu klagade ej svanen mer.
Vit som en brud, så såg hon ut,
när hon på gladan gjorde slut.
Hon hackade, hon slet och slog
tills onda fågeln sjönk och dog.
Till tsarens son, i all hans ståt,
sa hon på ryska efteråt:
“Du dyre prins, som räddat mig,
för mitt liv jag tackar dig.
Du sköt din pil till mitt försvar