Untitled - Doria

Kapitanskaja dočka (Kaptenens dotter) 1833. Också ”Sagan om tsar Saltan”
presenteras i sagans avslutande rader som ögonvittnesskildring i och med att
Pusjkin använder sig av en traditionell ”slutformel”.
Uttrycket ’Jag var där;/ drack mjöd och öl –/ Och fuktade mustaschen
blott’ (”Ja tam byl; med, pivo pil/ I usy liš’ območil”) tjänar i den folkliga,
muntligt framförda sagan som signal till åhörarna att sagan är slut, att det är
dags att återvända till vardagen och att berättaren (skazitel’) är törstig. 168 I
den litterära sagan förändras situationen. Här möjliggör formeln ett sätt på
vilket författaren kan skriva in och fixera berättaren. Den fingerade
muntligheten bidrar till intrycket av att sagan har berättats här och nu.
”Sagan om tsar Saltan” avslutas sålunda formellt i enlighet med den folkliga
traditionen. Men slutets innebörd är, som vi skall se, dubbeltydig.
Sagans inledning saknar däremot den traditionella initialformeln och börjar
in medias res. 169 ’Tre flickor vid fönstret satt och spann sent om kvällen’
(”Tri devicy pod oknom/ Prjali pozdno večerkom”). Berättaren liksom
smyger in i ett pågående händelseförlopp som till en början utspelar sig i en
alldeles realistisk vardagsvärld. Situationen i de två första stroferna med de
spinnande systrarna som sitter och pratar om sin tillkommande, är stadigt
förankrad i både folktro och verklighet. Spinnandet och berättandet är
kännetecknande för så kallade ”posidelki” och funderingar kring den möjliga
tillkommande var vanligt vid tiden för ”svjatki”. 170 Den konkreta
tidsangivelsen i tredje strofen när tsaren friar till den yngsta systern och ber
henne föda en son innan utgången av september tyder, liksom det faktum att
hon blir gravid följande natt, på att episoden utspelas precis vid nyår.
Inledningen återger sålunda en verklighetstrogen vardaglig berättarsituation,
en uppesittarkväll, samtidigt som den utspelas i sagovärlden. Berättaren är
till en början lika osynlig som tsar Saltan själv i den första strofen, när han
gömmer sig bakom staketet. Intrycket blir att sagan ”berättar sig själv” och
förfarandet påminner om hur Tolstoj karakteriserat Pusjkins prosa. 171
168
Jakobson R. ”On Russian Fairy Tales”, Selected Writings IV. Slavic Epic Studies 1966: 95, Rošijanu N.
Tradicionnye formuly skazki 1974.
169
Jämför liknande förfarande i ’Sagan om den döda tsarevnan’ (”Skazka o mertvoj carevne”).
170
Posidelki är ett slags ”uppesittarkväll” med handarbete och lätt pyssel, efter dagens arbete. Svjatki inföll
vid jultiden, från och med den 24 december till den 6 januari. Tiden kännetecknas av olika slags ritualer
och festliga upptåg med magisk innebörd. Dessa troddes inverka på såväl kommande skördar som
fruktbarhet, familjelycka och antalet barn. Svjatki var därför en period då man spådde om sin eventuella
tillkommande och förestående äktenskap. Jfr Lotman Ju.M. ”Evgenij Onegin. Kommentarij”, Puškin
1997c: 649 och Russkij Narod, sobr. M. Zabylinym (1880) 1990: 3. Se även Košelev V.A. Puškin: Istorija i
predanie 2000: 160–175.
171
Tolstoj citerad genom Bočarov S. 1974: 109.
49