Untitled - Doria

(Systern, tjänarna och svärmor/ Jagar myggan med ett skrik./ ”Du förbannade
knott!/ Vi ska ge dej!…” Men han ut genom fönstret,)
XVI (531–534)
Все кричат: ”Лови, лови,
Да дави ее, дави….
Вот ужо! постой немножко,
Погоди….”А князь в окошко, […]
(Alla skriker: ”Fånga, fånga/ Slå ihjäl den, slå ihjäl…/ Nå seså! Vänta lite,
Vänta…” Men fursten ut genom fönstret,)
XXI (725–730)
И опять пошла тревога:
”Помогите, ради бога!
Караул! лови, лови,
Да дави его, дави….
Вот ужо! пожди немножко,
Погоди!…” А шмель в окошко, […]
(Och på nytt bröt oron ut:/ ”Hjälp för guds skull!/ Passa på nu! Fånga, fånga,/ Slå
ihjäl den, slå ihjäl/ Nå seså! Vänta ett slag,/ Vänta!…” Men humlan ut genom
fönstret,)
Bilden av hovfolket som jagar insekten är jämförbar med den ovan anförda
sekvensen när bogatyren sticker Babaricha i näsan. Utropen, uppmaningarna
till fångst och förintande härrör sig från ett vardagligt och folkligt plan. Man
uttrycker såväl förbannelser som vädjan till gud. Också här, bryts stundens
allvar genom det komiska anslaget i skildringen. Förhållandet mellan
fiendens format och uppståndelsens omfattning påminner närmast om vad
Kornej Čukovskij 273 nära hundra år senare kallar perevertyš eller
’omkastning’, en språklig kalambur vars motsvarighet är engelskans topsyturvy
rhymes. Därmed avses en företeelse inom barn-loren och diktningen
som bygger på lek med proportioner och perspektiv, till exempel genom att
det som är smått tillskrivs egenskaper som normalt förknippas med det som
är stort och tvärtom enligt principen för mundus inversus. På så sätt
åstadkoms ett slags nonsenspoetik som utnyttjats flitigt i senare tiders
barnlitteratur. När flugan drunknar heter det sålunda:
273 Čukovskij K. Ot dvuch do pjati 1963: 150.
95