Untitled - Doria

irrationellt och okontrollerbart, den fria fantasin, har sagan emellanåt
betraktats som hotfull och direkt skadlig. 80
Så var fallet redan i ståthållare Raf Vsevoložskijs skrift eller gramota
som daterats till 1649, ett av de första exempel då man i skrift påträffat ordet
skazka i bemärkelsen ’uppdiktad berättelse’. I den fördöms de personer som
’berättar uppdiktade historier’ (”skazki skazyvajut nebyvalye”). 81 Därmed är
vi tillbaka i begreppsdiskussionen. I Lavrentij Zizanijs Grammatika
slovenska (1596) förekommer även basnja och bajka med samma betydelse
som skazka. För bägge begreppen gäller att de emanerar från verb som
betyder ’tala’, ’säga’ (bajat’, skazyvat’). När översättaren av Homeros, N.I.
Gnedič berömde ”Sagan om tsar Saltan”, kallade han Pusjkin just för Bajan,
en avledning av verbet med betydelsen ’berättare’, ’sångare’. 82 Enligt
Novikov skulle skazka under äldre tid ha dominerat i de folkliga och
muntliga sammanhangen, medan bajka förekom i skriften. Han grundar sin
uppfattning med hjälp av talesätt rörande begreppet skazka som påträffats i
skrifter från och med 1700-talet. 83 Eftersom talesätt fordrar en lång tid för att
etablera sig i språkbruket, vill Novikov härleda skazka mycket längre
tillbaka i tiden än femton- och sextonhundratal. Att ingenting finns bevarat i
skrift från fornrysk tid som uttryckligen berör sagor, ser han som en följd av
de kyrkliga skrivarnas och munkarnas negativa inställning gentemot
folkloren. Det oaktat lämnade sagan – skazka – avtryck i den äldre
litteraturens krönikor och legender. Uppfattningen om vad en saga är för
något och hur den skiljer sig från andra berättande former har sålunda etsat
sig fast under en lång tid.
När sagonedtecknandet under slutet av 1700-talet vidtog på allvar i
Ryssland, var gränserna fortfarande suddiga. 84 Visserligen började man från
och med andra hälften av 1700-talet publicera sagosamlingar som baserade
sig på mer eller mindre bearbetade folkliga förlagor. Men eftersom
folkloristiken fortfarande låg i sin linda, skedde ingen direkt nedteckning av
80 Inom kyrkan och klosterväsendet förhöll man sig åtminstone officiellt negativt till sagor. Se Novikov
N.V. Russkie skazki v rannich zapisjach i publikacijach XVI–XVIII vekov 1971: 3–39. Under sovjetstatens
första år bedrevs en regelrätt kampanj mot sagorna. Jfr Čukovskij K. Ot dvuch do pjati 1963, Putilova E.
Očerki po istorii kritiki sovetskoj detskoj literatury 1982: 13.
81 Tidigare exempel finns i den engelsk-ryska ordboken av Richard James från 1618-1619 och i Lavrentij
Zizanijs Grammatika slovenska från 1596. Jfr Novikov N.V. 1971: 3–5.
82 ”Poj, kak poeš’ ty, rodnoj solovej! […] Ty naš Bajan! […] Bud’ na Rusi naš pevec nesravnennyj.”
(’Sjung, som du sjunger, du vår egen näktergal! […] Du är vår Bajan! […] var du i Rus en oförliknelig
sångare.’) Se Fejnberg I, Čitaja tetradi Puškina 1981: 211.
83 Dylika talesätt är t.ex. ”Ni v skazke skazat’, ni perom opisat’” och ”Skazka – skladka, a pesnja byl’”
(’Det kan inte berättas i saga eller (be)-skrivas med penna’, ’Sagan är hopsatt men sången är livet’).
84 Den första nedtecknade sagan som påträffats är enligt Novikov ”Pro poseljanina i medvedicu” (’Om
bonden och björnhonan’) som bokfördes av Pavel Iovij Novokomskij år 1525 utgående från Dmitrij
Gerasimovs berättelse. Novikov N.V. 1971: 19.
21