Untitled - Doria

Sagorna utgjorde också en form av substitut för den bistra
verkligheten. I sin litterära utformning kom de på så sätt att bibehålla de
grundläggande dragen i folksagan – en poetisk form för uppror i form av
fantasins fria flykt. 73 De återgav den enskilda människans väg genom livet i
vilket hjälpmedlen, åtminstone i undersagans värld, inte reducerades till
vardagsverklighetens utbud. När Antoine Galland publicerade sin
översättning (och bearbetning) till franska av Tusen och en natt, i tolv band
under åren 1703–1717, hade den litterära sagan närapå spelat ut sin roll i
salongerna. Nu riktades intresset österut i sökandet efter nya miljöer för
berättelserna. På så sätt kom Gallands gärning att markera både ett slut och
en början till något nytt. Tusen och en natt fick stor betydelse för den
fortsatta litterära utvecklingen inte minst vad gäller den litterära sagan.
I Ryssland reflekterar skeendet i många avseenden den litterära sagans
framväxt i framför allt Frankrike. Konflikten mellan les Anciens och les
Modernes påminner delvis om debatten mellan den ryska litteraturens
archaisty (’arkaister’) och novatory (’nydanare’), medan diskussionen om
den litterära sagans utformning i Ryssland i sin tur delade upp kritikerna i
två läger: ett konserverande och ett nyskapande. Den stora frågan gällde hur
det folkliga arvet skulle förvaltas. När genren växte fram i Ryssland
betraktades den också med skepsis och kritik som är jämförbara med den
franska hållningen ett hundratal år tidigare. Men i Ryssland handlade
sagodebatten främst om konsten att förmedla folksjälen och författarnas rätt
till den folkliga traditionen. 74 Det betyder inte att upprorsandan som
återfinns i de europeiska sagorna skulle lysa med sin frånvaro i de ryska. Ett
exempel på sistnämnda utgörs av de antiklerikala och erotiska sagor som
återfinns i Afanas’evs samling Zavetnye skazki (Ryska erotiska sagor) vilka
för första gången publicerades i Ryssland så sent som 1992. 75
I enlighet med romantikens ideal, formulerades uppdraget som bestod
i att stärka den nationella självkänslan. Det skedde lämpligen genom en egen
litteratur som utgick ifrån det egna berättararvet i den folkliga kulturen. Att
denna i sin tur kunde vara uppblandad med influenser från andra håll föreföll
mindre betydelsefullt. Lubokberättelsernas inflytande är bara ett tecken
därpå. Samtidigt gällde det att förhålla sig till det utländska inflytandet och
73 Jfr Darnton R. ”Landsbygdens dolda sagor – barnrimmens dolda budskap”, Den stora kattmassakern och
andra kulturhistoriska bilder från fransk upplysningstid 1987: 45–120.
74 Skačkova S.V. ”Iz istorii russkoj literaturnoj skazki (Žukovskij i Puškin)”, Russkaja Literatura № 4
1984: 120, Propp V.Ja. 1984a, Berezkina S.V. ”Skazki Puškina i sovremennaja im literaturnaja kritika”,
Puškin: Issledovanija i materialy 1995: 134.
75 Afanas’ev A.N. Zavetnye skazki 1992. Sagorna ihopsamlades och nedtecknades av Afanas’ev (1826–
1871) som inte kunde publicera dem i Ryssland p.g.a. deras skabrösa innehåll. Däremot utgavs de ett år
efter hans död i Geneve 1872.
19