Untitled - Doria

fram och agera barnmorska. När Pusjkin redogör för sagornas tillkomst, tar
han till avföringsterminologi. Sagorna beskrivs mer eller mindre som
resultat av fysiologiska behov som måste tillfredsställas. Jargongen ger sken
av en lättvindig inställning till texterna i fråga. Å andra sidan ”grodde”
”Sagan om tsar Saltan” i nio år innan den var mogen att skrivas ut. Den
nonchalanta hållningen betyder inte nödvändigtvis att sagorna skulle vara
mindre värda. Tvärtom blir den en täckmantel som döljer deras
oundviklighet.
”Sagan om tsar Saltan” var den första av Pusjkins sagor som publicerades.
Den ingick i hans tredje diktsamling som utkom i april 1832. Utgåvan
föregicks av dubbel censur, en ironisk följd av den priviligierade ställning
Pusjkin tilldelats hösten 1826, då tsar Nikolaj I högtidligen lovade att i
fortsättningen själv fungera som censor, ett uppdrag som emellertid överläts
på chefen för hemliga polisen, Alexander Benkendorf (1783–1844). 99
Rekonstruktionen av sagans tillkomst, liksom troliga förlagor,
bekräftar inflytande från både muntlig och skriftlig tradition. ”Sagan om tsar
Saltan” utgör därför en syntes, 100 den är en konstsaga och därför också en
individuell konstnärlig utsaga som på olika sätt är begriplig för respektive
läsare. Så uttrycker sig exempelvis den amerikanske slavisten Walter
Vickery generellt om Pusjkins sagor:
Of Pushkin’s works the verse tales lend themselves, probably, least of all to
interpretation for the non-Russian reader. This is because their content is slender
indeed; there is no claim to profundity of thought; there are few theories or ideas
to be discussed. Their greatness rests on their formal perfection, the rhythms,
rhymes, repetitions, and variations which are bound to elude the non-Russian ear.
For this reason little can be done in translation to convey the truly great merit of
Pushkin’s skazki. 101
Vickery utgår visserligen från den icke ryska läsarens uppfattningsförmåga,
men han poängterar också att sagorna generellt sett är knappa till innehållet
och att deras idéinnehåll är magert. Utsagan tangerar även Mirskys utlåtande
om ”Sagan om tsar Saltan”, som citerades inledningsvis i detta arbete (s. 1),
speciellt ifråga om form. Såväl Mirsky som Vickery betonar utanverket i
respektive texter. För en diametralt motsatt hållning svarar Pusjkinforskaren
V. Nepomnjaščij, som i en brett upplagd essä om Pusjkins sagor konstaterar:
99 Smirnov-Sokol’skij N. Rasskazy o prižiznennych izdanijach Puškina 1962: 306.
100 Se Zueva T.V. 1980 för en utförlig diskussion kring folkliga och litterära förlagor.
101 Vickery W.N. Alexander Pushkin 1970: 141.
26