Untitled - Doria

Gvidons ö 354 ligger av allt att döma längre västerut som en del i
arkipelagen kring Bujan, som därmed utgör gränsmarkör mellan Saltans rike
– den ”bekanta” världen – och Gvidons ö – ”undret i verkligheten”, enligt
handelsmännen. Förutom sin mytologiska tillhörighet förekommer Bujan
också i verkligheten. Så kallades de platser i S:t Petersburg där man låtit
bygga förrådsmagasin för grossvaror. 355 Därmed kan denna
positionsbestämning i ”Sagan om tsar Saltan” oavsiktligt anknyta till två
sfärer vid sidan om sin fonologiska funktion; en mytisk och en reell.
Den åttonde strofen i sagan inleds med en topografisk beskrivning
vars förebild återfinns i den slaviska skapelsemytologin där den
symboliserar tillvarons begynnelse. Havet, ön, kullen och inte minst eken, är
av betydelse.
VIII (139–142)
Мать и сын теперь на воле;
Видят холм в широком поле,
Море синее кругом,
Дуб зеленый над холмом.
(Mor och son är nu i frihet;/ Ser på vida fältet kullen,/ Runtomkring det blåa
havet,/ Uppå kullen eken grön.).
Som vi sett, presenterar Pusjkin en nästan identisk topografi i prologen till
”Ruslan i Ljudmila”, vars inledning är direkt tagen ur de sagoanteckningar
han gjorde i Michailovskoe 1824 och förlagan till ”Sagan om tsar Saltan”.
Det är knappast förvånande att många av elementen i prologen förekommer
som sådana eller i varierad utformning i sagan. Dessutom föreligger, som vi
skall se, en likhet med den mytiska föreställningen om platsen för S:t
Petersburgs begynnelse. Prologen inleds med raden ”U lukomor’ja dub
zelenyj” (’Vid havsviken ”lukomor’e” en grön ek’). Eken omnämns även i
slutet av prologen som det träd under vilket berättaren sitter.”U morja videl
dub zelenyj; pod nim sidel.” (’Vid havet såg jag en grön ek/ under den satt
jag’). Detta är även platsen därifrån berättelserna skazki härstammar.
Lukomor’e är därför också diktens hem.
Hos Dal’ 356 som i sin förklaring av begreppet hänvisar läsaren till
Pusjkins sagopoem ”Ruslan i Ljudmila” definieras lukomor’e som
’flodkrök’; ’den plats där floden tar en annan riktning’, ’en gräsbevuxen
slänt vid havet’. Han anför vidare begreppet ’polovtserna från lukomor’e’
354
Gvidons ö är således inte Bujan vilket ofta hävdas i studier av ”Sagan om tsar Saltan”.
355
Brokgauz F.A. & Efron I.A. (izd.) Ėnciklopedičeskij Slovar’ t. 5, 1891, s.v. Bujan.
356
Dal’ V.I. t. 2, 1994: 703–704.
135