23.08.2013 Views

Untitled - Doria

Untitled - Doria

Untitled - Doria

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

I ”Sagan om tsar Saltan” finns en episod (raderna 81–138) där<br />

bojarerna placerar sin tsaritsa och hennes nyfödda son i en tunna som kastas<br />

i havet. De gör så eftersom de tror sig följa tsarens vilja. Tunnan guppar på<br />

vågorna och ovanför på himlen vandrar ett litet moln. Det är stjärnklar natt.<br />

Här vidtar huvudhandlingen på det yttre planet. Händelseförloppet är väl<br />

förankrat såväl i myten som i folksagan. I Pusjkins saga visar sig den<br />

spegelaktiga gestaltningen av tunnans och molnets färd symbolisera<br />

grundprincipen för textens komposition. Den kan ses som en bild av<br />

förhållandet mellan text och metatext, därtill är spegelperspektivet ett av<br />

många uttryck för dubbelheten som i olika konfigurationer tjänar som sagans<br />

grundläggande berättartekniska grepp. Slutligen blir episoden också en<br />

metafor för den konstnärliga tillblivelseprocessen.<br />

Med dubbelhet avser jag här en form av interaktion; ett dialogiskt<br />

förhållande mellan två komponenter eller begrepp som är semantiskt<br />

förenade. Dylika företeelser i ”Sagan om tsar Saltan” är exempelvis<br />

relationen mellan det talade ordet och det skrivna, spelet med passivitet och<br />

aktivitet, eller det förflutna i relation till sagans inom- och utomtextuella<br />

samtid. I det förra fallet möter vi två i sig motsatta uttrycksformer, en<br />

dikotomi som emellertid anspelar på samma företeelse – språket. De senare<br />

exemplen bygger på motsatspar och kontrastverkan. I ”Sagan om tsar<br />

Saltan” förekommer dubbelheten både explicit och implicit i varierande<br />

semantiska sammanställningar. Den kan iakttas i gestaltningen av personer,<br />

deras handlingar, i talesätt och i sagans symbolik. Slutligen föreligger den i<br />

textens egenskap av metatext. Läst så handlar ”Sagan om tsar Saltan” om<br />

balansgången mellan det offentliga och det privata. Den är ett uttryck för<br />

diktarens personliga samtal med tradition och litterär konvention samtidigt<br />

som den innebär ett ställningstagande. För läsaren och texttolkaren gäller att<br />

uppfatta samtalet och gå i dialog med sin förståelse som på motsvarande vis<br />

präglas av tradition och personlig ingivelse.<br />

Jag beskrev tidigare den poetiska mytologins framväxt som<br />

kalejdoskopisk. ”Sagan om tsar Saltan” är till sin uppbyggnad jämförbar<br />

med ett kalejdoskop. Därav titeln för detta arbete. Liksom de vinkelställda<br />

speglarna och de två glasskivorna med hjälp av olikfärgade glasbitar bildar<br />

ständigt nya symmetriska mönster när man vrider på det rör i vilket de<br />

befinner sig, speglas komponenterna i sagan mot varandra i olika<br />

konstellationer. Effekten som uppnås när man läser den lineära texten är<br />

jämförbar med den som uppstår när man snurrar på kalejdoskopet. För<br />

läsupplevelsen framstår även den etymologiska förklaringen till begreppet<br />

mångtydigt […] Pusjkins semantik är tvåskiktad, […]) Tynjanov Ju. ”Puškin”, Istorija literatury. Kritika<br />

(1927–1928) reprint 2001: 133.<br />

12

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!