Untitled - Doria

äddat livet på Lebed, som förtrollad till svan utkämpat en strid på liv och
död mot trollkarlen i gladans skepnad. Striden symboliserar sagornas
klassiska kamp mellan gott och ont och slutar tack vare tsarsonens
ingripande med godhetens seger.
I förhållande till den petrinska mytbildningen kan man, som
Anciferov gör, dra paralleller till ”Mednyj vsadnik” och den
skapelsesituation som poemet återger. 367 Här vill jag emellertid inskränka
personbetraktelserna till dessa kommentarer, för att återuppta dem efter
diskussionen om det mytiska rummet som jag identifierar via topografin.
X (197–222)
[…]
И дивясь, перед собой
Видит город он большой,
Стены с частыми зубцами,
И за белыми стенами
Блещут маковки церквей
И святых монастырей. –
[…]
Мать и сын идут ко граду.
Лишь ступили за ограду,
Оглушительный трезвон
Поднялся со всех сторон:
К ним народ навстречу валит,
Хор церковный Бога хвалит;
В колымагах золотых
Пышный двор встречает их;
Все их громко величают
И царевича венчают
Княжей шапкой, и главой
Возглашают над собой –
И среди своей столицы,
С разрешеньем царицы,
В тот же день стал княжить он
И нарекся: князь Гвидон.
(Förundrad framför sig han/ ser en stor stad/ Murar tätt tandade/ Bakom de vita
murarna/ Blänker kyrkors kupoler/ Och heliga kloster/…/ Mor och son till staden
går/ Knappt att de passerat muren/ Då öronbedövande klang/ Började ljuda från
vart håll:/ Dem till mötes folket strömmar/ Kyrkokören prisar Gud/ Uti vagnar
utav guld/ Möter dem ett praktfullt hov/ Alla hyllar högljutt dem/ Och tsarevitj
kröner de/ Med furstemössa, och till härskare/ De väljer över sig/ Och mitt i sin
367 Anciferov N. Byl’ i mif Peterburga 1924: 58.
138