Untitled - Doria

Då krympte han.Han vingar fick,
blev mygga på ett ögonblick.
Han svirrade, så flög han väck
tills han kom fram till båtens däck.
Där sjönk han ner, en springa fann
just lagom stor för kryp som han.
12
På havet for en munter vind.
Och skeppet sprang liksom en hind
med östlig kurs, förbi Bojan
till mångomsjungne tsar Saltan.
Man såg hans land i fjärran blå.
Så var man framme strax därpå.
Iland gick köpmännen i skinn,
till slottet bjöds de genast in.
Och efter dem till festgemaket
flög vår mygga.Han från taket
för första gången såg sin far:
av guld var dräkten tsaren bar,
hans tron var hög, hans krona fin,
men trött och sorgsen var hans min.
Vid sidan satt hans svägerskor
och Babaricha, slottets mor.
Med sina ögon, alla tre,
rätt in i tsarens tittade.
Köpmännen fick snart sitta ned.
Och mat och frågor fick de med:
“Hur är det herrar-handelsmän?
Var har ni vart? Var for ni sen?
Hur är det bortom havets slätt?
Säg, har ni något under sett?”
Till svar fick tsaren dessa ord:
“Vi seglat runt kring denna jord.
Och bortom havet levs det gott.
Men under finns ett enda blott:
Det fanns en ö, en klippig grå,
ej någon plats att rasta på.
Ej mänskor fanns där, ingen säd.
Där stod det blott ett ensamt träd.
Men nu på denna öde plats
står en hel stad med stort palats,
guldkupoler, gröna dalar,
trädgårdar och riddarsalar.
Gvidon han heter, fursten där.
Han sände dig sin hälsning kär.”
Allt detta tsaren märkligt fann.
“Det undret vill jag se!” sa han.
“Får jag blott leva reser jag
och hälsar på Gvidon ett slag.”
Men kokerskan och väverskan
192
såg liksom modern på varann.
De ville ej att tsaren for
iväg till ön där fursten bor.
“Var det ett under det att se?”,
sa kokerskan och blinkade
med högra ögat uti lönn.
“Att ni har sett en ö i sjön!”
Nej, strunt är det.Men ej det här:
Det finns en skog, en gran och där
bor ekorren som sjunger glatt.
Hon knäcker nötter dag och natt
Och varje nöt den ekorrn rör
får skal av guld och innanför
finns en smaragd, en stor och grann.
Det är ett under det, minsann!”
Det tyckte tsaren likaså.
Arg som ett bi blev myggan då.
Till mosterns högra öga flög
han genast ner och bet och sög
tills kokerskan blev stel som stål
och blek och enögd som en nål.
Och syster, svärmor, slottets vakt
sprang alla kring på insektsjakt,
tjöt: “Usla knott, vi slår dig platt!”
Men myggan flydde full i skratt
ut genom fönstret, västerut,
tills han kom hem till ön till slut.
13
Snart ner till havet fursten gick.
Han såg på det med dyster blick.
Då som förr ur vattnets ström
kom svanen fram som ur en dröm.
“Min sköna prins, var hälsad du.
Din glada min, var är den nu?
Vad saknar du? Vad vill du ha?”
Det var vad hon till honom sa.
Och han sa: “Det var en fråga.
Sorg och längtan är min plåga.
Jag önskar vad du ej kan ge.
Ett under vill jag gärna se.
Men inget strunt.Mer som det här:
Det sägs det finns ett granträd där
en ekorrhona sjunger glatt
och knäcker nätter dag och natt.
Och varje nöt den ekorrn rör
får skal av guld och innanför
finns en smaragd, en stor och grann.
Men kanske bara ljuger man?”
Då svanen sa.”Nej, allt har hänt,
Den ekorren har själv jag känt.