Untitled - Doria

nämnda städerna är koncentriska. I det semiotiska rummet är stadens
koncentriska läge vanligtvis förknippat med en höjd, staden är belägen på ett
eller flera berg. En sådan stad tjänar som mediator mellan himmel och jord
och är därför omgiven av myter främst av genetiskt slag. Gudaväsen har ofta
deltagit i grundandet av staden och den har en ”början” men inte ett ”slut”.
Den excentriska staden är däremot belägen vid ”randen” av det rum
eller område som representerar kultur: vid havsstranden eller vid en
flodmynning. I detta fall aktualiseras inte antitesen ”jord–himmel” utan
oppositionen ”det naturliga–det konstgjorda”. En dylik stad är skapad i strid
mot Naturen, vilket innebär två tolkningsmöjligheter. Staden kan dels
uppfattas som en förnuftets seger över elementen, dels som en vanställning
av naturens ordning. En stad av detta slag förknippas med eskatologiska
myter och förutsägelser om undergång i samband med elementens slutliga
triumf. Som vi sett är denna uppfattning väl företrädd inom den petrinska
mytbildningen. 387
I Gvidons rike – den nya staden förenas bägge typerna. Staden är
belägen på en höjd, na cholme, men samtidigt vid havet. På så sätt utgör den
en förbindelselänk mellan himmel och jord samtidigt som den representerar
kultur vid randen av natur. På basis av händelseförloppet vet vi att staden har
förbindelse med yttervärlden – öppenhet och kulturella kontakter, vilket
enligt Lotman är typiskt för den excentriska staden i motsats till den
koncentriska, som betecknas av sin ’slutenhet’ (zamknutost’). 388 Gvidons
stad representerar de goda egenskaperna hos bägge typer av stad medan de
negativa, hot om undergång och slutenhet, saknas. På så sätt bekräftas utopin
och sagovärldens integritet. Skildringen av Gvidons rike är därför inte
avhängig mytbildningen kring S:t Petersburg. Det förhåller sig snarare så, att
de egenskaper som kännetecknar den senare i många avseenden också
lämpar sig för att återge ett sagorike. Därmed inte sagt att ett allegoriskt
samband är uteslutet.
Den petrinska mytbildningen kretsar kring staden S:t Petersburg och dess
grundare Peter I. I kapitel V om far och son, berörde jag kortfattat vissa
likheter i gestaltningen av Gvidon och Saltan i anknytning till bilden av
Peter I, i Pusjkins övriga texter. I det följande vill jag fördjupa och
sammanfatta iakttagelserna för att komplettera det avtryck som den petrinska
mytbildningen avsatt i sagan. Som vi tidigare sett, uppvisar såväl Gvidon
387 Lotman Ju.M. 1984: 30–45.
388 Lotman Ju.M. 1984: 30–45.
147