Untitled - Doria

om tsar Saltan” lär att sanningen – istina – alltid segrar och att ondskan, som
i denna saga representeras av lögnen, förlorar. Samtidigt betonar sagan även
det egna hemmets betydelse och vikten av ett sunt förhållande mellan tsar
och undersåte. Sammantaget manifesterar sagan på idéplanet en treenighet
vars beståndsdelar hemmet, tsaren och lagen, är likvärdiga. För denna
treenighets fortbestånd är sanningen en absolut förutsättning. Dessa
slutsatser bildar sålunda grunden för min fortsatta läsning av sagan. Jag har
därvid valt att fördjupa och koncentrera läsningen till att omfatta de
tematiska särdrag jag funnit mest relevanta. 36 Dessa är förhållandet far–son,
barn–tsar, den petrinska mytbildningen, förhållandet mellan det skrivna och
det talade ordet som i sin tur realiserar frågan om sanning och lögn, och
slutligen, diktens tillblivelse.
”Sagan om tsar Saltan” har en relativt lång tillkomsthistoria. Det
första utkastet härstammar från 1822, ytterligare anteckningar finns från
1824 och 1828. Texten skrevs klar 1831. I praktiken innebär det att sagan,
från de första nedtecknade raderna fram till den slutliga versionen, ramar in
Pusjkins versroman Evgenij Onegin, som växte fram mellan 1823 och 1830.
Min läsning av ”Sagan om tsar Saltan” har också sträckt sig över ett längre
tidsförlopp. På sitt sätt är tidsomständigheterna jämförbara med den samtida
läsningen av Evgenij Onegin då versromanens olika kapitel först
publicerades i svit, under åren 1823–1831. I sina kommentarer till romanen
påvisar Ju.M. Lotman hur textens framväxt i tid medförde en varierande
läsarskara som läste kapitel efter kapitel i takt med att de publicerades. Den
skiljde sig markant från den läsekrets som slutligen hade möjlighet att på en
gång läsa hela romanen intakt. Jämsides med den förändrade läsaren
förändrades såväl samtiden som den litterära texten och författaren själv,
något som även berättaren i romanen antyder i de två avslutande stroferna. 37
I detta fall, har jag som läsare umgåtts med samma text under ett antal år.
Det har medfört att sagan under olika perioder har lästs mot olika bakgrund
och skiftande referenser beroende på läsarens intresse och aktuella,
teoretiska infallsvinklar. En dylik läsart är eklektisk, flexibel och
reviderande, den rör sig framåt och bakåt och den kan i princip pågå hur
länge som helst. Dock förutsätter en redovisning att man gör halt och
registrerar vad man ser, i belysning av ett bestämt syfte.
I min läsning av ”Sagan om tsar Saltan” undersöker jag hur texten
tematiskt anknyter till Pusjkins poetiska mytologi, och på vilket sätt den
förmedlar sin samtida, sociokulturella kontext. Det innebär fokusering på det
36 Läsningen inbegriper också en ordagrann och lineär översättning av sagan till svenska, som i litterär
tolkning av Ulf Stark utkom 1997. Se appendix 2.
37 Lotman Ju.M. ”Roman v stichach Puškina ’Evgenij Onegin’. Kommentarij”, Puškin 1997c: 472–762.
6