Untitled - Doria

förr den finske fiskaren/ naturens sorgsna styvson/ ensam vid de låga stränderna/
Slängde ut i okänt vatten/ sina uråldriga bragder, nu / på de upplivade stränderna/
trängs sirliga enorma byggnader/ torn och palats; fartyg/ I flock från alla jordens
hörn/ strävar mot de rika kajerna; […])
Därefter övergår prologen i en personligt hållen lovsång till staden som det
finns skäl att återknyta till längre fram. I detta skede vill jag istället
komplettera med ett utdrag ur dikten ”Pir Petra Pervogo”. Förutom att den är
en hyllning till Peter I som betonar hans förmåga till ’barmhärtighet’
(miloserdie), så är dikten också en livfull skildring av staden S:t Petersburg.
Над Невою резво вьются
Флаги пестрые судов;
Звучно с лодок раздаются
Песни дружные гребцов;
В царском доме пир веселый;
Речь гостей хмельна, шумна;
И Нева пальбой тяжелой
Далеко потрясена. 370
[...]
(Över Neva vajar livligt/ brokiga fartygsflaggor;/ Ljudligt hörs från småbåtarna/
Roddarnas godlynta sånger;/ I tsarens hus en glädjefest;/ Gästernas tal är upprymt
högljutt;/ Och av tunga kanonader är Neva/ Omskakad ända i fjärran. [...])
En stad som ett ymnighetshorn, med kanonskott från kajen, fartyg som
anlöper från alla världens hörn, feststämning inramad av ståtliga byggnader
på en plats, en ö som tidigare legat öde. Dessa egenskaper är gemensamma
för S:t Petersburg och Gvidons stad i Pusjkins beskrivningar. Som läsare
varseblir man dem bäst om man ställer sig frågan vilka detaljer berättaren –
”krönikören”, väljer att återge. För såväl poemet som sagan och dikten gäller
ett bakåtperspektiv med variation. I alla tre texter kontrasteras det förflutna
mot nuläget. Dikten kan å sin sida definieras som en retorisk reflektion, som
hänvisar till det historiska förflutna, närmare bestämt tsar Peters bedrifter,
av vilka S:t Petersburg även får tjäna som inramning för handlingen.
Poemet liksom sagan omspänner ett längre tidsperspektiv genom att de
ställer de respektive städernas aktuella utseende och stämning mot det öde
landskap som funnits på platsen dessförinnan, alltså innan stadens historia
tagit vid. Samtidigt är det, paradoxalt nog, kännetecknande för den petrinska
mytbildningen att staden uppfattas som historielös. Den har inte uppstått på
370 PSS t. III, 1 1948: 408.
141