Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

114
kompisar eller har en sexuell relation. Då kan jag ifrågasätta vårt
agerande och undrar om vi förutsätter att han/hon är heterosexuell
och därför agerar vi inte om han/hon har varit i sitt rum i flera
timmar med en kompis av samma kön vid ett annat tillfälle.
Min åsikt är att det kan bli ett problem i alla arbetsgrupper om man
inte erkänner att det finns en könsmaktsordning i samhället. Tänker
samtidigt att det kan bli farligt att renodlat hänvisa människors
beteende till att de är män eller kvinnor.
Individ före kön
Deltagarna menade att många socionomer strävar efter att utgå
från individens behov, som om individen kan förstås som ”ren”
från genus. Men cirkelns samtal försvårade detta förhållningssätt.
Det visade sig vara svårt att urskilja vad som var individens
behov. De visade sig vara genusmärkta. Samtalen tydliggjorde
hur präglade deltagarna var av föreställningar om skillnad mellan
”manligt” och ”kvinnligt”; en kaxig intelligent tjej/kvinna kan
upplevas som hotfull. En underdånig man eller kille tolkades
som en negativ beskrivning och han blev mindre intressant.
”Manliga” socialsekreterare förminskar ofta tjejerna genom att
klappa dem på huvudet. ”Kvinnliga” socialsekreterare blir ibland
väldigt vårdande och ser sig som viktiga personer för sin klient.
Bägge förhållningssätten retar mig då jag anser att man måste förhålla
sig respektfullt och samtidigt gränsande – oavsett kön. På så
sätt kanske jag förminskar socialsekreterare som uppför sig traditionellt
”kvinnligt” med vårdande och ansvarsbefriande förhållningssätt.”
En åsikt var att det behövdes både en manlig och en kvinnlig
socialsekreterare i familjeärenden – speciellt i samarbetssamtal
(jfr Eriksson, 2003). I en enkät, som besvarades av en av deltagarnas
kollegor, kom följande till uttryck:
Socionombranschen är kvinnodominerad och männen kommer
sällan till tals professionellt. Av ”naturliga skäl” utgörs ofta branschen
av normer som kännetecknas av medelålders, svenska, medelklasskvinnor
som ofta får alltför stor betydelse i bedömningen av
enskilda ärenden.