Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Socialtjänstens föräldrastöd
När socialtjänsten omhändertar ett barn uteblir ofta stödet till de
biologiska föräldrarna. Både i det kritiska moment av barnavårdsarbetet
när placeringen av barnet sker, då föräldrarna
befinner sig i kris, och i ett längre perspektiv för att föräldrarna
ska kunna utveckla sitt föräldraskap (Messing & Nyman, 2006).
Vår erfarenhet är att när det erbjuds stöd ges detta i huvudsak till
barnens mödrar. Fäderna är, precis som i de sociala barnavårdsutredningarna,
ofta frånvarande.
Trots att stödet i dessa delar uteblir visar länsstyrelsernas
granskningsrapport, Socialtjänsten och barnen (2008), att när
barnet väl är placerat arbetar socialtjänsten aktivt för att möjliggöra
barnens umgänge med föräldrarna. Flertalet barn har kontakt
med sina föräldrar och ibland även med andra anhöriga. Men det
framkommer också att det inte är helt oproblematiskt. Uppgjorda
umgängesplaner är ofta svåra att genomföra. Kontakten
mellan familjehem och biologiska föräldrar kan vara konfliktfylld
och föräldrarna kan ofta ha en egen besvärlig livssituation vilket
gör att de kan vara svåra att nå och hålla kontakten med.
Kunskapen om vilket stöd föräldrar till barn som är placerade
behöver och hur det ska utformas är begränsat. I ett projekt
(Höjer, 2007) har samarbetet mellan föräldrar och socialtjänsten
i ett antal kommuner gett underlag för att öka denna kunskap.
Höjer hänvisar till en studie där mödrar, fostermödrar och
socialarbetare har intervjuats. Nästintill samtliga mödrar uttryckte
känslor av sorg, depression och trauma till följd av att
barnen omhändertagits. Mödrarna framhöll också känslor av
hopplöshet och fientlighet gentemot socialtjänsten. De känslomässiga
reaktioner som mödrarna visade, då de separerade från
barnen, uppmärksammades inte av fostermödrar och socialarbetare.
Socialarbetarna trodde inte att mödrarnas känslor kring
separationen påverkade kvaliteten på umgänget. Även i de fall då
socialarbetarna var medvetna om mödrarnas krisreaktioner var
det få som egentligen tillmätte dem tillräcklig betydelse. Inte
heller barnens känslor uppmärksammades av alla. Flera studier
visar att upprätthållna kontakter mellan föräldrar och barn har
en gynnsam inverkan på placerade barns utveckling och visar
246