Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

lande och stödjande insatser i första hand erbjuds modern, samtidigt
som det är bristerna hos modern och inte hos fadern som
avgör om barn placeras utanför hemmet.
Socialtjänsten präglas av traditionell förståelse av kön och
föräldraskap. Förutom att modern görs ansvarig och skuldbeläggs
för omsorgsbristerna kan detta leda till att socialarbetarna
misslyckas att identifiera män och fäder som kan utgöra en
risk för specifika barn. Det kan också innebära att man missar
fäder som kan erbjuda stöd till sina barn som riskerar fara illa
(Pettersson, 2006).
Pettersson (2006) genomförde en studie av 26 barnavårdsärenden
med syftet att analysera skillnaden i bedömningen av
mödrars och fäders omsorg. I studien upptäckte Pettersson att
för att moderskapet skulle bedömas som tillfredställande förutsattes
mödrarna ensamma ta ansvaret för sina barn. Ingen utredning
visade exempel på att fäder som hade förmåga till ensamt
föräldraansvar. Fäderna framstod trots detta som goda föräldrar.
Även i de ärenden där barnen bott med båda sina föräldrar
omtalas inte faders omsorg enskilt. Pettersson framhåller att
liknade beteenden bedöms på olika sätt för mödrar och fäder.
Några exempel på detta är:
• Om en far är närvarande vid ett föräldramöte, noteras detta
som en händelse som är värd att särskilt uppmärksammas i
en utredning, medan moderns närvaro inte noteras, däremot
hennes frånvaro.
• Om en far inte har kontakt med sina barn har han inte
”stöttat familjen”, medan en mor i samma situation anses ha
”övergivit” familjen.
Studien visade också att medan mödrarnas uppväxt granskades,
fästes det i barnavårdsutredningarna inget avseende vid fädernas
uppväxt. Ingen far redogjorde för sin egen uppväxt och dess
eventuella påverkan på föräldraskapet. Däremot hänvisade och
redogjorde fäderna för moderns relation till barnen, hennes
uppväxt och allmänna förhållanden (Pettersson, 2006).
243