Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

ande synsätt på kön, de fördjupade diskussionerna har enligt en
deltagare varit chockartat, spännande och lärorikt. Att kritiskt granska
det egna arbetet utifrån ett könsperspektiv har bidragit till en
kunskapsutveckling som i sin tur är ett steg i en nödvändig förändring
av en ofta ålderdomlig och traditionell konstruktion av
kön i det sociala arbetet. Ett steg – för förändring tar tid.
Det som anses vara ”barnets bästa” ska vara vägledande vid
bedömningar och beslut som rör barn och unga. I dag har barnperspektivet
sin givna plats i socialt arbete inom olika verksamheter,
även om det tolkas inom vida ramar, men könsperspektivet
befinner sig fortfarande i sin linda och vi vågar påstå att det
sociala arbetet många gånger bidrar till att cementera ett stereotypt
könstänkande. Det är ännu långt mellan retoriken och den
praktiska verksamheten,
Elinor Brunnberg (2002) konstaterar i sin studie av behandlingen
av flickor och pojkar hur socialarbetare reagerar olika
beroende på om det aktuella barnet är en flicka eller en pojke,
vilket sannolikt kommer att påverka interventionen. I hennes
bedömning, utifrån de vinjetter som förelades socialarbetarna,
blev det tydligt att socialtjänsten borde agera för de utsatta
barnen – men fler av socialarbetarna bedömde på ett tidigare
stadium pojkarnas situation som allvarligare än flickornas. Att
pojkar uppmärksammas tidigare än flickor förekommer även i
skolsammanhang.
Not only teachers pay more attention to boys than girls. Boys also
seem to get more attention than girls in matters concerning the
social services. Social workers can feel that a boy’s situation is more
problematic than that of a girl in an identical situation, even when
the child is no more than four years old (a.a., s. 129).
Brunnberg konkluderar, trots att könsperspektiv ska garantera
att flickor och pojkar behandlas lika så är det inte fallet i bedömningen
av vinjetterna och
There is also statistical information which can be interpreted as
indicating that it is not the case in reality either” (a.a., s. 130).
Christian Ståhl (2007) diskuterar självskadebeteende utifrån ett
könat perspektiv och visar hur detta framstår som ett fenomen
49