Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

socialtjänsten framförallt kontaktar mödrarna när barnen blir
föremål för barnavårdsutredning. En sammanställning av nio
svenska studier om barnavårdsutredningar visar att mödrarna
kontaktas i genomsnitt nio av tio fall, medan fäderna och barnen
kontaktades i knappt hälften av fallen (Sundell och Egeland,
2001). Detta kan inte enbart förklaras med att mödrarna i stor
utsträckning är ensamstående förälder. I Socialstyrelsens rapport
styrker man detta genom att hänvisa till Wåhlander (1994), där
60 barnavårdsutredningar vid tre socialdistrikt i Stockholm har
undersökts. +I denna undersökning var det endast hälften av
fäderna som bodde tillsammans med sina barn som kontaktades
av socialtjänsten.
Trots att fäder och barn så sällan kontaktades i barnavårdsutredningar
visas dock att, det under 1990-talet tycks ha blivit
vanligare att socialtjänsten kontaktar fäder och barn i utredningar
(Sundell och Egeland, 2001). Detta bekräftas också av
Bangura Arvidsson (2003) som i sin studie av 40 barnavårdsutredningar
vid två socialkontor visar att två tredjedelar av fäderna
kontaktades. Detta skulle, enligt Bangura Arvidsson, kunna tyda
på en förändring. Men, konstaterar Sundell och Egeland (2001),
det är skillnad att bli kontaktad i en barnavårdsutredning och bli
delaktig i den.
Varför gör då socialarbetare skillnad mellan mödrar och fäder
i barnavårdsutredningar? Delvis kan förklaringen vara att majoriteten
av de barn som blir föremål för utredning har ensamstående
mödrar och att socialsekreterarna i huvudsak har kontakt
med dessa. En förklarning kan också vara att fäderna ofta är
frånvarande i barnens liv. Men detta kan bara vara en del av
förklaringen (Bangura Arvidsson, 2003; Sundell och Egeland,
2001).
Som tidigare har nämnts i avsnitten ”Moderskap” och
”Faderskap” råder det generellt sett en skev ansvars- och arbetsfördelning,
gällande hem och barn, mellan mödrar och fäder.
Socialtjänsten speglar ofta dessa traditionella föreställningar om
kön och familj. Utifrån denna föreställning görs mödrar oftast
ensamt ansvariga för brister i omsorgen, medan fäder varken
granskas eller ställs till svars på samma grunder (Socialstyrelsen,
2004). Denna modersfixering leder inte sällan till att behand-
242