Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Delstudie 6
Föräldrarnas, pappornas eller mammornas BUP?
Ann-Katrin Bjersing
Bakgrund
Sedan i slutet av 1980-talet har jag arbetat inom socialt arbete
med familjer; barn, ungdomar och deras föräldrar. Först var jag
verksam inom Socialtjänsten och de senaste 6–7 åren inom barn-
och ungdomspsykiatri, BUP. Inom BUP är det min erfarenhet
att det oftare är mödrar än fäder som väljer att söka hjälp för
sina barn om de oroar sig för att de inte mår bra på något sätt.
Det är i alla fall oftare mödrarna som ringer och är bekymrade
eller som kommer med barnen på besök till mottagningen. Ett
skäl som ofta anges när fadern inte följer med är att han inte
hade möjlighet att komma ifrån sitt arbete.
Då jag är verksam som socionom på en BUP-enhet är jag
intresserad av att få en bild av hur socionomer tänker på
genus/kön i det dagliga arbetet med föräldrar. Möter vi föräldrar
lika oberoende av om de är män eller kvinnor? På enheten
arbetar enbart kvinnliga socionomer. Inom BUP är det huvudsakligen
en socionoms arbetsuppgift att ha kontakt med föräldrar
när barn/ungdomar besöker BUP. Socionomens arbete är en
viktig förutsättning för att ett framgångsrikt arbete ska kunna
bedrivas med barnet/ungdomen. Barnet/ungdomen själv ger en
bild av hur de uppfattar sina liv men det är viktigt att även se de i
sitt sammanhang; i familjen, skolan, och på fritiden. Föräldrarna
är av den anledningen en mycket viktig resurs i diagnostiserings-,
utrednings- och behandlingsarbetet. Det är därför angeläget att
vi socionomer som möter föräldrar i vår yrkesvardag har koll på
var vi själva börjar och slutar också i förhållande till könsroller.
176