Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

när det gäller datainsamling och det finns små möjligheter att
generalisera resultaten. Däremot är resultaten ofta giltiga för det
egna verksamhetsområdet. Praktikerna har oftast mer inlevelse
och kunskap om klientens eller elevens livsomständigheter än
forskaren, som planerar och genomför sitt vetenskapliga arbete
på distans såväl från dessa klienter som från praktikerna.
Börjeson konstaterar att egentligen är fenomenen kunskapsutveckling
och praktiskt socialt arbete nära knutna till varandra,
men det är en relation som också är komplex på många sätt och
där forskaren, med sin vetenskapliga utbildning, på ett självklart
sätt får rollen som överordnad. Därför är det angeläget att praktikern
får tillfälle att fördjupa sin professionella hållning genom
att medverka i kunskapsprocessen och kritiskt granska förutsättningarna
för arbetet och konsekvenserna av olika interventioner.
Börjeson konkluderar (a.a., s. 180)
I mitt resonemang hävdar jag med särskild emfas att nästa distinkta
steg i utvecklingen mot en fördjupad professionalitet för socialarbetarens
del är att hon får möjlighet att vara medskapare i kunskapsprocessen.
Det är dock ganska sannolikt att socialarbetarna
kommer att få svårt att hävda detta anspråk. Det innebär en
utmaning av det politiska ansvaret för det sociala arbetets praktik,
en utmaning som politikerna har en dålig beredskap inför.
Utifrån forskningscirklarna i det här projektet kan vi konstatera
hur betydelsefullt det varit för socialarbetarna och lärarna att
vidga sitt synfält, att ompröva tidigare ”sanningar” – och att
detta ägt rum med stor entusiasm inför de nya möjligheter (men
också svårigheter!) som visat sig. Att förstå är förutsättningen för
förändring. För att medverka till förändring för individen och
hennes villkor måste vi ha uppmärksamheten riktad mot de
könade strukturer som vi befinner oss i – och ständigt vara medvetna
om hur vi ”gör kön” och ”gör skillnader”. Det här är en
insikt som de flesta av oss i projektet kommit att beakta.
De olika studierna har knutit an till deltagarnas erfarenheter
och kunskap och forskarna har förmedlat en teoretisk kontext
som ram för analyser och tolkningar. Men, det är värt att notera
att det är de deltagande praktikerna som fått möjlighet att initiera
studierna och att ansvara för en stor del av planering och genomförande.
Cirkelledarna har dock, via kontinuerlig handledning,
92