Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Detta har varit en starkt bidragande orsak till föreställningen om
modern som barnets primära omsorgsgivare. Fokus har legat på
relationen mellan mor och barn och begreppet ”good-enough
mothering” avser om modern har tillräcklig empatisk förmåga
att förstå barnets behov. Även tilliten mellan mor och barn
anses, i denna diskurs, vara av central betydelse (Franséhn,
2004).
Med feminismens frammarsch börjar ett ifrågasättande av
”myten om den goda modern” växa fram. Enligt feministiska
förespråkare har forskningen dragit felaktiga slutsatser avseende
relationen mellan barn och moder. Detta utifrån att det har
funnits en underförstådd och icke ifrågasättande föreställning
om modern som självklar omsorgsgivare. Feminismens förespråkare
framhåller att den förälder, moder eller fader, som har
den sociala interaktionen med barnet är den som skapar den
centrala relationen med barnet (a.a.).
För att belysa ”görandet” av moderskapet refererar Scheffer
Kumpula (2000) till Holm (1992, 1995) som har infört begreppet
”modrande”, vilket syftar till sysslor som kvinnor i huvudsakligen
gör i omsorgen om barnet. Holm vill med detta framhålla
att det mödrar gör kan även fäder (fadrande) göra.
Faderskap
Att hitta något skrivet kring begreppet faderskap har varit
betydligt svårare än att hitta motsvarande beskrivningar kring
moderskap. Detta kan kanske i sig betyda att mödrar fortfarande
är mer förknippade med föräldraskap än vad fäderna är.
Faderskapet har dock allt oftare börjat betraktas som en
social konstruktion. En konstruktion som inte minst sker genom
lagstiftning och socialpolitiska beslut. I detta ligger att uppmuntra
fadersnärvaro och att förmå frånvarande fäder att ta
ansvar för sina barn (Bangura Arvidsson, 2003).
Samtidigt framhålls att bilden av fäder har förändrats, från att
betoningen har legat på ekonomiskt ansvar har tyngdpunkten
förskjutits till det omsorgsgivande faderskapet. Men fortfarande
finns en kluvenhet mellan dessa två. För samtidigt betonas det,
240