Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

av att några engagerat sig i forskningscirkeln. Vi samtalar om
detta i gruppen och menar att det kan förstås som ett uttryck för
ett motstånd. Ett motstånd mot att granska våra invanda förställningar
som för många av oss är ganska smärtsamt eftersom
det både handlar vår yrkesroll men också har stor betydelse för
hur vi ser på oss själva som privatpersoner. Att vara mamma
eller pappa, dotter eller son, älskare eller älskarinna, flickvän eller
killvän, eller för den delen mormor eller morfar, farmor eller farfar
innebär en uppsättning förväntningar som ofta är kopplade
till föreställningar om kön. Föreställningar som både vi själva
och vår omgivning är bärare av.
Reflektion/Läroprocess
”Jag ses nu som någon slags representant för jämställdhet (på gott och
ont). De vill gärna bolla frågor med mig och även provocera mig).”
Genom att utforma våra studier som vi gjorde tror vi att vi
funnit en metod som haft förutsättningar för att få legitimitet i
arbetsgruppen och bland chefer. Vi har haft föreställningar som
studieobjekt och valt att se dessa i utredningstexter för att på så
sätt ha en empiri som det skulle vara relativt lätt för kollegorna
att förhålla sig till. Det var också viktigt för oss att ingen skulle
känna sig påhoppad eller utpekad. På det sättet tror vi att vi
kunna reducera motståndet något. Att löpande och ofta också
berätta om vad vi gör och vad vi kommer fram till har också
bidragit till att föra arbetet närmare kollegorna. Men rollen som
könspoliser kommer vi nog att få ha och förhoppningsvis kan vi
känna stöd hos bl.a. de andra deltagarna i gruppen.
215