Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

66
en strävan efter att det ska närma sig detta ideal. Inte minst utifrån
de förväntningar eller krav man upplever från omgivningen. (a.a.,
s. 163)
Samkönade föräldrar förekommer inte, varken praktiskt eller
som en teoretisk tänkbarhet, i någon av studierna eller intervjuerna.
Men det diskuteras av en del cirkeldeltagare som en
möjlighet och som en påminnelse om den alltför traditionella
förankring av familjebegreppet som gör sig gällande i det sociala
arbetet.
Mycket har redan sagts om de könade mönster som studierna
blottat i fråga om förhållningssätt och bemötande. Genussystemets
logik som bland annat inrymmer könsmaktstrukturer där
det manliga är norm behöver fortfarande lyftas fram, utmanas –
och upplösas. Cirkeldeltagarna har en gemensam upplevelse av
att det krävs tid för eftertanke och vidareutbildning i könsperspektiv
i socialt arbete med barn och unga, att det är nödvändigt
med ett förändringsarbete – och att det bör få ta tid.
Könsmedvetet socialt arbete?
Det är ganska enkelt att formulera projektets viktigaste slutsats:
vi behöver utveckla ett bättre och mer nyanserat könstänkande i
det sociala arbetet med barn, unga och familjer!
Det här kapitlets smakprov på socialt arbete med barn, unga
och deras familjer innehåller kanske inte några direkta nyheter
för den läsare som är insatt i det sociala arbetet, men även om
man tror sig vara könsmedveten överraskar ändå alla de könade
stereotyper som fortfarande är utbredda – ja nästan dominerande
– inom socialt arbete med barn och familjer (så som det
gestaltar sig i föreliggande projekt). För cirkeldeltagarna, som
granskat sitt eget arbete, har projektet som helhet blivit en
”ögonöppnare”, något som en av reflektörerna kommenterade
på följande vis: ”När man väl har öppnat ögonen så går det inte
att sluta dem igen”. Med andra ord, de upplevelser och den
kunskap om könsgörandet som deltagarna tillgodogjort sig kommer
att finnas vid deras sida i framtida möten med barn och