Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Även vad en tjej bör och inte bör göra på sin fritid regleras av
normer. I två utredningar beskrivs att tjejerna är intresserade av
bilar, folkrace och motorer. Detta fördjupas inte utan i stället
beskrivs det snarast som ytterligare en intäkt för att de befinner
sig i fara och ”utanför gränserna”.
På fritiden brukar U, och ett par andra tjejer i hennes ålder umgås
med killar som är i 20-årsåldern. De brukar åka runt i deras bilar,
och ibland är de allesammans i garaget och mekar. På frågan om U
har förhållande med någon av killarna uppger hon att det bara är
kompisar.
Hon kan tänka sig att börja med folkrace. (…) Just nu tycker U allt
är tråkigt. På fråga vad som skulle till för att det skulle bli roligt
uppgav U att hon vill ha en EPA-traktor, att bo på landet och ha en
pojkvän.
Att tjejen ger uttryck för ett aktivt fritidsintresse kopplas i den
översta texten till de äldre killarna som hon umgås med och i
den sista meningen kan vi se att fokus ligger fullständigt på
frågan om sexuella förhållanden. Det är svårt att inte tolka detta i
könade termer och som att detta ”onormala” fritidsintresse inte
förstås som ett fritidsintresse utan i termer av sexualitet och
därmed kan det misstänkliggöras.
Det andra utdraget är mera svårtolkat. Vi läser dock in tämligen
realistiska önskningar och intressen från tjejens sida. Önskningar
som inte utvecklas i texten.
Reflektion/Läroprocess
”Träffarna i Kalmar har varit inspirerande och upplyftande. Diskussionerna
och genomgångarna av utredningar har gjort mig upprörd,
förbannad och ledsen! För mig har det blivit så tydligt hur man ständigt
bemöter, tolkar, respekterar, accepterar och tar hänsyn till människor
utifrån kön. Och det jag nu brottas med är min egen medverkan
till detta. Jag har bara arbetat inom socialtjänsten i två år, men redan
har jag lagt mig till med klyschor som så tydligt har sin utgångspunkt i
kön. Jag skäms över att jag använt detta utan vidare eftertanke på vad
konsekvenserna av detta blivit. Värst är ändå att jag fortfarande kan
komma på mig med att halka in i resonemang utan att märka att jag
faktiskt resonerar på ett sätt utifrån att klienten är man eller kvinna.
205