Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

texter, i det här fallet LVU 5 -utredningar, speglar betydligt mer än
den enskilde författarens/utredarens/talarens egna föreställningar.
De återger sannolikt ganska vanliga föreställningar och
tankemönster. Ibland är dessa så ”starka” att de uppfattas som
sanna. Vi tror också att dessa föreställningar, som de uttrycks i
barnavårdsutredningar och i tal, har betydelse för hur socialarbetare
möter barnen och de unga samt för hur stöd och vård för
dessa utformas. Vi beslutar oss därför för att använda oss av två
olika empiriska material: Dels texter i form av utredningar som
resulterar i ansökan om placering enligt LVU 3 § (eget beteende)
och dels socialsekreterares tal om kön.
Reflektion/Läroprocess
”Nu började allvaret, skämt å sido. Den här träffen präglades av struktur
och vi tog fram just strukturen på vår studie. Från att tidigare ha
bubblat fritt, började arbetet (under ledning av Helena) med att smalna
av och forskningsaspekten tog mer plats. Det hindrade dock inte att vi
hann med en och annan mer fri diskussion inom området, relaterat till
jobbet, nyheterna eller i vårt privata liv. Gick därifrån med en hel del
att göra men med övertygelsen om att vi skulle fixa det!”
Att göra kön
Vi väljer i denna studie att betrakta kön som något som görs, en
process, ett aldrig upphörande skapande i vilket vi alla är delaktiga.
Att kön görs kan vi första anblicken verka som ett
märkligt påstående. Kön är väl något som bara är där, som alla
har? Ja, att våra kroppar ser olika ut och att män har penis och
kvinnor vagina kan betraktas som fakta eller sant. Men vilka egenskaper,
funktioner, känslor m.m. som tillskrivs dessa två grupper
av kroppar kan ses som en social konstruktion (se t.ex. Burr, 2000;
Börjesson, 2003). Detta tillskrivande sker genom språket och på
5 Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. I 3 §, som är den paragraf
som styr de utredningar vi valt att studera, står att vård ska beslutas om ”den
unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom
missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat
socialt nedbrytande beteende”. Som ung räknas här den som är upp till 20 år.
192