Att göra skillnad - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

från det rum där utredningarnas läses (se nedan) och att uppgifterna
har stannat hos de personer som genomför delstudien
försäkrat oss om konfidentialitet även när det gäller dessa.
Förutom detta bör poängteras att inga resultat heller redovisas
på kommun- eller arbetsplatsnivå.
I samband med läsningen av utredningarna har materialet
avidentifierats både vad gäller klient och handläggare. Inget
material där någon av dessa kan identifieras har således lämnat
det rum på socialförvaltningen där läsning (och ev. kopiering)
skett. Då textutdragen är kopierade/avskrivna har dessa kontrollerats
av en socialsekreterare eller chef för att garantera att
avidentifieringen är fullständig.
Liknande etiska överväganden har vi gjort när det gäller presentationen
i denna rapport. Vi väljer att inte ange i vilka kommuner
delstudie ett genomförts samt att inte heller presentera
några uppgifter som kan kopplas till en enskild person – varken
utredande socialsekreterare, utredd ungdom eller närstående.
Vidare presenteras utdrag ur utredningarna i så kort form som vi
ansett vara möjligt och naturligtvis har dessa utdrag avidentifierats
ytterligare en gång vad avser platser, tidpunkter, familjeförhållanden
etc. Samtliga etiska överväganden har gjorts av gruppen
gemensamt och efter genomgripande diskussion.
Utredningsgenren
Innan vi griper oss an de analytiska teman vi identifierat bör
något nämnas om ”utredningsgenren”. Vi slås av det upplägg en
utredningstext har och som karakteriseras av att i princip allt
som skrivs i utredningen leder mot ett på förhand bestämt mål –
i våra fall ett förslag om omhändertagande enligt LVU. I texterna
återfinns en hel del negativt värdeladdade ord, inte bara i bedömningsavsnitten,
och ibland staplas de på varandra. ”Ett strukturlöst
kaos” är ett exempel på en sådan språklig konstruktion.
Hela utredningarna framstår som en enda lång motivering av
varför ett omhändertagande enligt LVU är nödvändigt. I och
med detta riskerar sannolikt vissa aspekter, som kanske skulle
peka i en annan riktning, att inte belysas alls eller mycket lite.
198