Stålan - Marxistarkiv

107
– Så reportern Per Nygren visste inte vad han talade om när han skrev i Gefle Dagblad
(14.9.81) apropå värmepumpsfabriken ni byggt i Sandviken, att du delade din tid mellan
polisförhör och förhandlingar med myndigheterna i Gävleborg?
– Den där Nygren är ju inte precis något sanningsvittne. Han tillhör förresten gruppen
grävande journalister som det fattades 100 000 kr för i kassan härom året.
– Vad ansåg du om Wendts agerande?
– Ärligt talat så trodde jag till en början att allt var ett misstag som snart skulle rättas till.
Wendt borde ju fatta att Sivert, Janne och jag talade sanning eftersom våra uppgifter stämde
överens. Man kan aldrig repetera ett ljugande så att tre olika individers uppgifter stämmer.
Det var ju lassvis med siffror det handlade om.
I en del detaljer skilde vi oss naturligtvis åt men till den övervägande delen stämde våra
redogörelser.
Själv träffade jag inte Wendt, han intresserade sig aldrig för mig. Men han fanns och använde
sin makt mot oss. Så fort han såg en journalist gjorde han uttalanden. Det började gå upp för
mig att han hade politiska ambitioner och agerade springpojk åt sossarna och regeringen.
Den socialdemokratiska ledningen har alltid gått dom storas ärenden och gynnat storföretagen
på småföretagarnas bekostnad. Deras industripolitik är egentligen obegriplig. Småföretagen
sysselsätter ju många fler. Men socialdemokratiska ministrar tänker likadant som direktörer i
stora monopolföretag gör.
Då, i februari 1979, hade regeringen Palmes kommission mot ekonomisk brottslighet funnits
till ett par år i all sin glans. Jag tror att den först och främst hade en ideologisk funktion. Den
skulle ge sken av att regeringen stod på småfolkets sida mot skojarna. Avsikten var att stärka
det socialdemokratiska partiet och Wendt var en ideologisk kampanjbroder.
Han tänkte sig nog inte att gå i pension som regionåklagare i Göteborg. Ambitionen var säkert
större än så. Flera än jag antog att han siktade på att bli justitieminister.
Bakgrunden till razzian mot KBA var att länsrevisor Nilsson i Halmstad året innan gått
igenom papperen i firma Ånäs Montage, en underentreprenör till oss. Ånäs hade ingen hållbar
förklaring till att dom underlåtit att deklarera och skatta för c:a 600 000 kr av den dryga
miljon KBA betalat firman för utfört arbete 1976 och 1977.
För att om möjligt rädda sitt eget skinn påstod ägaren att KBA utställt luftfakturor som han
tvingats kvittera för att få behålla underentreprenaden. Han gjorde gällande att han lämnat en
bunt blanka papper påtryckta med firmamärket Ånäs Montage till oss att skriva hans fakturor
på. Wendt ansåg tydligen dessa slingrande förklaringar trovärdiga.
Anklagelserna gick ut på att KBA:s ägare, dvs Sivert, Janne och jag, skulle ha skott oss och
tagit ut ungefär 200 000 kr var i svarta löner. Genom kontroll av otaliga tidlistor som
montörerna skickat in till kontoret misstänktes några av dom också för att ha fått ut en del av
sin lön svart.
Tidlistorna stämde inte alltid exakt med tidpunkten för löneutbetalningarna, men det berodde
på att killarna jobbade in kanske en vecka eller två när dom låg vid något kraftverk långt ute i
ödemarken. Det var etablerad praxis sedan länge i branschen för att dom skulle kunna vara
hemma hos sina anhöriga ibland.
– Vad gjorde du för motdrag när det stod i tidningarna att ni var misstänkta skattesvindlare.
– Den 27 februari skrev jag ett brev till våra uppdragsgivare och redogjorde för vad som hänt.
Volvo, Ringhals, Värö Bruk och Nyby Bruk m.fl. svarade att dom inte var några domare och