Stålan - Marxistarkiv

81
I Ringhals ute vid Värö Bruk i Värö Backa hade vi haft tillverkning av stålbalkskonstruktioner.
Det var noggranna arbeten. Varenda millimeter svets röntgades. Materialet vi använde
skulle vara försett med certifikat som visade att det var av extra prima kvalitet.
Vad man än tycker om kärnkraft så måste jag säga att det är kolossal kontroll på allting.
Enorma pengar läggs på att undersöka varenda skruv. Priserna på jobben tredubblas p.g.a.
säkerhetskravens enastående noggrannhet.
Ingen ser genom fingrarna med något som helst. På annat håll accepteras treor i svetsning
(trea betyder godkänt) men på kärnkraftverk ska det alltid vara minst fyror. Helst femmor men
det är omöjligt att åstadkomma överallt.
På galvaniserat material mäts tjockleken på galven. Även grundmålning kontrollerades
minutiöst. På vanliga jobb målade vi 15 my men i Ringhals krävdes 30, ibland 45. Sedan
följde noggrann blästring. Täckfärgen fick målarfirmor ta hand om. My betyder tusendels
millimeter.
Vi satte alltid våra skickligaste svetsare på tillverkningen till Ringhals. I början beräknade vi
priset ungefär som vid smidesjobb och gick back så det stänkte. När vi lärt oss vad som
krävdes tog vi betalt därefter.
– Vem gav er jobb i Ringhals?
– Vi fick det via Götaverken som vi var underleverantör åt. En ingenjör där skaffade oss
många jobb, bl.a. på pappersbruken där vi hjälpte till med sodapannorna som Götaverken
tillverkade.
Endast godkända firmor fick jobba i Ringhals och godkännandet kom efter ingående
undersökningar av jobb vi gjort tidigare. Vi som blev godkända var lite stolta förstås.
I Ringhals fick det inte vara någon spänning i godset någonstans. Om en balk skulle monteras
och hålen för bultarna inte satt exakt mitt för fästet fick hålen läggas igen med svets, borras
om och brotschas upp så det stämde precis. Våra stålkonstruktioner var till olika maskiner
eller som fundament till tankar, pannor och rör.
– Var inte ditt förflutna som ungkommunist till besvär på kärnkraftverken?
– Jag tror aldrig dom kollade vad man haft för sig i den vägen. I Säpos register fanns jag
naturligtvis men jag blev aldrig hejdad av den anledningen. Jag hade f.ö. lagt av med all
politisk verksamhet, främst av tidsbrist. Varenda ledig stund gick åt till firman och i någon
mån familjen.
– Hur många hade ni i Ringhals.
– Ett tiotal man som monterade det vi tillverkat på verkstan. Det var bara ett par mil från
Fjärås till kärnkraftverket så vi hade lite besvär med deras traktamenten. Skattemyndigheterna
hade skärpt kontrollen och man fick vara noga med att följa bestämmelserna.
Några av montörerna bodde i trakten och ville naturligtvis undvika skatt på
traktamentsersättningen.
– Hur bar ni er åt med det?
– Vi betalade s.k. matersättning eller halvdagstraktamente, motsvarande hälften av helt
traktamente. Sedan tillkom milersättning för bilarna.
Montörerna från andra orter hade vanliga traktamenten. Dom bodde i baracker i Ringhals som
byggts åt vattenrallarna. Senare blev det flyktingförläggning där.