Stålan - Marxistarkiv

127
– Ja det är klart. Alla hade ju läst om mig i tidningarna. På jobbet hade hon det nog inte så
lätt. Hon var föreståndare inom åldringsvården. Möjligen hade hon blivit chef inom
handikappvården då, jag minns inte riktigt.
– Hur gick det med ditt radhus i Lindome?
– Både det och sommarstugan i Frillesås var skrivet på Kerstin. Det hade vi ordnat långt innan
skatterazzian började. Skälet var att jag mycket väl kunde räkna fel på något stort jobb och
komma i svårigheter. Då skulle inte familjen bli lidande.
En revisor ordnade det juridiska åt oss. Kerstin fick husen som gåva. Det var ingen skatt på
det, bara en mindre avgift. Strax efter konkursen flyttade vi från Lindome. Kerstin ville
hemskt gärna bo i centrala Göteborg. Hennes två barn likaså. Dom var i tonåren och ville vara
ute i svängen. Det gick inte när vi bodde i Lindome med usla kommunikationer.
Vi fick tag i en lägenhet på Kristinelundsgatan, en sjurummare på 200 kvadratmeter. Det var
en bostadsrätt och den kostade 600 000 kr. Radhuset var också stort men priserna var i en
svacka. Det såldes för omkring 400 000 kr. Mellanskillnaden lånade vi.
Några månader efter flytten fick jag sota för en dumhet jag gjort. Den 9 mars 1982 gick jag i
personlig konkurs. Bill som var konsultanställd i KBA och min tolk på utlandsresorna hade en
skatteskuld på 260 192 kr. Jag gick i borgen för skulden dagen före julafton 1980, sedan han
visat papper på en stor fastighetsaffär som skulle ge honom en massa pengar.
Han lyckades övertyga mig om att papperen var fullgod säkerhet men i helvete heller. Det
kom inte in några pengar på hans fastighetsaffärer så kronofogden började jaga mig istället.
Att få något av Bill var utsiktslöst. Han hade också gjort personlig konkurs.
Fast det spelade egentligen ingen roll att jag skrev på åt Bill. Personlig konkurs hade jag
tvingats till ändå p.g.a. myndigheternas agerande i samband med skatterazzian.
Janne, Sivert och jag misstänktes ju för att ha tagit ut 209 000 kr var svart från KBA genom
falska fakturor, skrivna på Ånäs Montages firmapapper. Med straffavgifter osv blev summan
c:a 300 000 kr som var och en av oss skulle betala. Därför att Ånäs Montage falskdeklarerat
och sedan skyllde på oss!
Både Sivert och Janne gick i personlig konkurs av den anledningen och det skulle jag också
gjort ifall inte Bill redan sörjt för den saken.
Siverts konkursförvaltare fick för sig att Olga och han skilt sig av ekonomiska skäl. Hon hade
fått sommarstugan som i stort sett var obelånad och han fick villan i Mölndal som var belånad
upp över tegelpannorna.
Förvaltaren sa åt Sivert att den här skilsmässan får vi låta gå tillbaka. Ja, svarade Sivert på sitt
karaktäristiska vis, det får ni göra vilket faen ni vill bara jag slipper få tillbaks kärringen!
Sivert blev av med kåken vilket ingen tjänade på, inte staten i alla fall. Konkursförvaltarna
intresserar sig mycket mer för sina arvoden än för att få in pengar åt fordringsägarna.
När villan såldes fick Sivert och hans son en lägenhet av kommunen. Senare fick han jobb i
Sandviken på verkstan vi byggt för tillverkning av värmepumpar. Han var mycket kunnig på
det området så Erik Andersson anställde honom och skaffade en lägenhet. Sonen bodde kvar i
Mölndal.
Erik var en av dom större företagarna i Sandviken och hade lätt att få tag i bostäder. Sivert tog
bara ut minimal lön. Det var ingen idé med en hög inkomst. Då tog fogden pengarna.