Stålan - Marxistarkiv

61
Det betydde inte att dom var vårdslösa. Tvärtom. Alla var medvetna om riskerna. Den som
uppträdde våghalsigt blev nedtagen på jorden av arbetskamraterna. För mig var det viktigare
att respektera arbetslagets egna regler än att till punkt och pricka följa myndigheternas.
Montörerna var inte fast anställda i gängse mening. Dom vandrade mellan företagen, ville
vara fria. Det betraktades inte som konstigt utan som högst normalt. Man kan säga att dom
höll sig till ett antal firmor som dom tyckte var bra.
Även företagarna gillade denna rörlighet. Det fanns ett ömsesidigt intresse oss emellan
samtidigt som vi var konkurrenter. Man kände till vilka jobb andra montagefirmor hade. Om
man vid något tillfälle hade svårt att sysselsätta alla sina montörer ringde man till andra och
frågade om dom behövde några.
Både företag och montörer hjälptes åt med det. Men man försökte aldrig sno folk från andra
firmor och strandsätta dom på ett jobb som inte var färdigt. Däremot kunde en montör t.ex.
ringa och säga att det här jobbet blir klart om tre veckor; har du något på gång?
– Hände det att montörer lämnade sitt jobb på något ställe för ett som var bättre betalt?
– Nej, eller åtminstone mycket sällan. Det var en hederssak att inte göra så och det låg också i
deras eget intresse att vara solidariska med firman. Killar man inte kunde lita på i det
avseendet visste man om. Inte så förstått att svartlistning förekom men däremot en viss
utsortering.
Om en kille var på ett jobb i norra Norrland och slutade innan det var färdigt så drog det stora
kostnader för firman att skicka upp en ny och sätta in honom i hur jobbet skulle göras.
Liknande problem kunde uppstå när folk led av svartsjuka. En montör som fick för sig att frun
bedrog honom kunde sätta sig i bilen och köra raka vägen hem även om det var över hundra
mil. Då fattades det en man nästa dag och allting haltade.
Folk med anlag för svartsjuka bör man undvika att skicka långt bort, men det är inte lätt att
spåra en sådan egenskap i förväg.
Somliga som själva var otrogna fick spader vid tanken på att frun eller fästmön kanske också
utnyttjade tillfället.
På en konferens hade jag fått reda på att svetslameller var ett oslagbart preventivmedel. När
man jobbar flera stycken på samma ställe med elsvets kan man inte undvika att få svetsblänk i
ögonen och på kvällarna gör det ont så man har svårt att somna. Du känner nog till det där.
– Jotack. På Eriksbergs varv fick vi en liten flaska bedövningsvätska att droppa i ögonen vid
sängdags. Dom kändes som stenkulor i skallen.
– Vi hade lameller, små platta fyrkanter, en i varje öga. Den smälte snabbt och bedövade ögat.
Om man tryckte fast en lamell på staken vid samlag bedövades tjejens livmodermun så att hon
inte kunde bli gravid. Själv märkte hon ingenting. Lamellerna gav en skön säkerhetskänsla
långt före pillrens tid.
Som företagare i branschen hade jag rätt att skriva ut rekvisitioner på lameller åt mina
svetsare och jag talade om att dom kunde användas till annat än ögonen.
Praktiskt taget alla killar skyggade fortfarande för att köpa gummin då, så lamellerna var en
lättnad även därvidlag. Jag minns t.ex. tydligt när det kom upp en kondomautomat i Säffle.
Bruket av svetslameller som preventivmedel bredde ut sig och hade fått stor omfattning innan
Socialstyrelsen efter åtskilliga år fick nys om saken.