Stålan - Marxistarkiv

36
stockholmaren Roland Tyrell, ansåg det lite för saftigt. För minderåriga metallarbetare skulle
25 öre innebära en löneökning med 50%, i vissa fall med 70%.
Då backade Norling till 15 öre. Inför Metalls socialdemokratiska förbundsledning avslöjade
kommunisterna därmed redan från början sin brist på genomtänkt strategi.
Den socialdemokratiska minoriteten bland ombuden ansåg det realistiskt att kräva 8 öre,
vilket var förbundsstyrelsens uppfattning.
Avtalskonferensens majoritet antog 15-öresförslaget med röstsiffrorna 68 mot 46. Båda
förslagen innehöll krav om motsvarande höjning av ackorden.
Verkstadsföreningen svarade nej och förhandlingarna strandade. I januari röstade 60 502
metallarbetare för strejk och 23 771 mot. Röstdeltagandet var 75%. Strejken bröt ut den 5
februari.
Järnbruksarbetarna med eget fackförbund då förhandlade sig till 8 öre mer i timmen utan strid.
Det var antagligen vad LO, SAF och samlingsregeringen kommit överens om som lämplig
kompensation för inflationen vid sina underhandskontakter.
I annat fall skulle lönestoppet raseras och därmed även prisstoppet inklusive hyresstoppet. Det
var fortfarande krig. Hundratusentals män gjorde militärtjänst vilket tömde statskassan.
Metalls förhandlare backade efterhand till 12 öre, sedan 11 och fick slutligen krypa till korset
och acceptera 8 öre. Minimilönen höjdes t.ex. från 88 till 96 öre i dyrortsgrupp 1 för vuxna
manliga arbetare och från 68 till 76 öre för kvinnliga.
Strejken kostade förbundet 42 miljoner kronor, varav en femtedel hade lånats och skulle
betalas tillbaka.
Kommunisterna gjorde sig skyldiga till en grov underskattning av den svenska kapitalismens
styrka. Avsikten med strejken var att ta över ledningen i Metall. Resultatet blev istället att
socialdemokraternas grepp om hela den fackliga rörelsen cementerades för årtionden framåt.
– För oss som strejkade var nederlaget bittert. I slutet av maj röstade vi om ett
medlingsförslag. Det förkastades med över 60 000 röster mot 18 000 för. Stridsviljan var då
fortfarande obruten men sedan tog pengarna i strejkkassan slut.
– SAF hotade med lockout mot järnbruksarbetarna. Det skrämde skiten ur Norling, Tyrell,
Svensson och övriga revolutionärer.
– Vi arbetare skulle kväsas. Hela toppskiktet i landet höll ihop för att visa vem som bestämde.
– Sådant måste en strejkledning räkna med.
– Givetvis. Underklassen ska inte försöka sticka upp.
10
Gå till sjöss var äventyret man drömde om. Unga killar i Göteborg pratade ofta om det. Storm
och fara, främmande hamnar, mörkögda brudar. Någon annan möjlighet att komma utanför
Sverige fanns förresten inte för vanliga dödliga.
Man hörde om den eller den som mönstrat på och gett sig av ut i vida världen. En vacker dag
gick jag till sjömansförmedlingen vid Masthuggstorget och blev inskriven, fick sjömansbok.
Sedan gick allting snabbt.
Det behövdes en obefaren jungman på en båt. Jag tvekade inte ett ögonblick utan hämtade
mina få ägodelar och gick ner till kajen där Trean låg. Broströmsrederiet hade tre mindre båtar
som hette Ettan, Tvåan och Trean.