Stålan - Marxistarkiv

135
Buhkari som är från Pakistan blev senare religiös flykting i Sverige tillsammans med sin
iranska fru och dotter och två återstående söner. Dom har slutat att vara muslimer och är
kristna nu.
– Har du rest något på senare år?
– När jag jobbade hos Roos & Hagström fick jag och Lennart Ström som är vvs-ingenjör i
uppdrag att undersöka grundvattnet på en liten korallö i Maldiverna. Ett turisthotell
planerades på ön. En svensk var inblandad i projektet.
Vi gjorde en topografisk karta. Skillnaden var bara 30 cm mellan högsta och lägsta punkten.
Det tog inte mer än 20 minuter att gå på sandstränderna runt ön, så liten var den.
Restaurang och bungalower fanns redan. Sötvattnet från regnen hindrade saltvattnet att tränga
in i atollen och vice versa, det rådde balans.
Vi tog en massa vattenprover och det visade sig vid analysen att slaskvattnet från
avloppsbrunnarna och toaletterna blandades med färskvattnet som var så förorenat att
analytikerna bleknade. Men avloppsvatten går ju att rena och filtrera.
Efter fullgjort uppdrag for vi hem. Vi reste med charterflyg på 10 dagar. Om det byggdes
något hotell vet jag inte. Tunga hus är svåra att bygga på en atoll. Problemet är att få
tillräcklig bärighet.
Kulturkollisionen var rätt våldsam på atollen. Tjejer härifrån sprang omkring praktiskt taget
nakna. Unga muslimska killar som skötte matlagning och städning stirrade. Det fanns inte en
enda maldivisk kvinna på atollen.
Moskén på huvudön Male gnistrade av rikedom medan folket till stor del levde i armod. Det
är visst Libyens Khadaffi som skänkt det mesta till moskén.
Ett annat av mina uppdrag var att projektera en tandkrämsfabrik i Kina.
– Vad innebar det?
– Allt från tom lokal till full produktion, skaffa maskiner, frakta dit dom, montera, få fram
godkända råvaror, göra ekonomiska kalkyler, få personalen utbildad, trimma in till full
produktion. Det skulle vara omkring 15 anställda i själva fabriken, utbildade i Sverige.
Kontorssidan ingick inte, det var kinesernas sak.
Det behövs inte många i en tandkrämsfabrik. Maskinerna sköter praktiskt taget allt, inklusive
förpackningen av tuberna i kartonger.
Kineserna skickade vattenprover; det mesta i tandkräm är vatten. Recept på tandkräm fick jag
av kemisten Rune Fast som jobbat på Jod-Kaliklora i Göteborg innan tillverkningen flyttades
till Ungern.
Man tager 60-gradigt vatten och blandar i fastställda kvantiteter Bonomold OM, cyklamat,
sodiummonofluorfosfat samt Tylosepulver. Nästa dag tillsätts glycerin, saltlösning av
kaliumjodid, natriumjodid och vatten, aerosil, aroma, krita....
– Kom du till Kina?
– Tyvärr inte. Finansieringen havererade. Då hade jag hållit på ett halvår med förberedelser
och visste åtskilligt om tandkräm.
– Är det någon världsdel du inte varit i?