Stålan - Marxistarkiv

87
Där stod jag med min tvättade hals. Bankkontorets ledning tillkallade sin advokat och
förklarade alltsammans för honom. Jag förbannade min godtrogenhet, att jag varit så blåögd.
Advokaten hette Bergqvist precis som direktörn. Vi lämnades ensamma. Han var positiv och
lyssnade till vad jag hade att säga om KBA:s möjligheter att reda upp situationen. Jag föreslog
ett ackord på 100% och återbetalning av skulderna före årets slut och så blev beslutet när vi
sedan träffade bankdirektören.
Vid ackord brukar 40% återbetalning vara regel men jag ville inte att andra skulle förlora
något.
Tingsrätten tillsatte advokaten som god man för KBA. Som sådan skulle han värdera
företaget. Det kunde han inte göra själv för han hade inte den sortens kunskaper.
Sven Olof Vargklev, företagare och ägare till Svetons Mekaniska ihop med sin far, gjorde
värderingen tillsammans med sin verkmästare, Sune Nilsson, en yrkesskicklig man, van att
räkna på jobb.
Vargklev och Nilsson skulle avgöra om mina siffror och beräkningar var realistiska eller
enbart glädjekalkyler. Dom fick tillgång till alla papper på KBA:s kontor och kom fram till att
mina uppgifter höll. Om dom sagt att vi tror inte på det här så hade det blivit konkurs.
Gode mannen Bergqvist fick sedan skriva till våra leverantörer och redogöra för ackordet.
Alla svarade, det var inte så många. Ackordet började gälla. Kontoret i Gävle stängde vi
direkt.
Under tiden kallade jag alla anställda i KBA till möte en lördag. Det kostade en del att ta hem
samtliga resemontörer vi hade i landet men jag ansåg det nödvändigt att komma till tals med
alla på en gång.
Jag redogjorde för situationen och sa att det krävdes uppoffringar. Ville dom överta företaget
så fick dom det. Jag kunde fortsätta som arbetsledare. Samtidigt ställde jag frågan om dom
kunde nöja sig med att bara ta ut pengar till det nödvändigaste till dess vi rätat upp ekonomin.
Alla ställde upp utan diskussion. Ingen ville veta av någon ändring av ägandet. Dom satsade
helhjärtat, jobbade oavbrutet, tog ingen semester. Jobb hade vi hur mycket som helst,
välbetalda entreprenader.
– Du själv låg väl inte på latsidan heller kan jag tro.
– Jag jobbade rätt flitigt. I september hade KBA betalat alla skulder och innestående
avlöningar och hade t.o.m. lite pengar på banken.
Enligt advokat Bergqvist hade den andre Bergqvist gjort av med 520 000 kr. Han hade också
tagit reda på att den andre inte ägde ett öre. Hans fru däremot ägde en stor frimärkssamling
men hon hade ju inte haft något med KBA:s pengar att göra, åtminstone inte direkt.
Jag frågade advokaten om dylika saker verkligen får passera opåtalade. Han svarade, att nog
går det att få honom inburad om du vill, men det kommer inga pengar ut av det. Däremot får
du utgifter för advokat osv vid rättegången. Jag sa att jag aldrig varit anhängare av att någon
ska buras in.
Karl Gustav Bergqvist har jag inte hört ett ljud ifrån sedan han stack den där majdagen i
Kungsbacka. Det kostade lärpengar att lita på honom.
Jag sa till mig själv, att nu ska du sluta som egenföretagare och ensam ansvarig.