Stålan - Marxistarkiv

41
När jag letat rätt på Ingvar skyndade han sig också att komma med på listan över blivande
pjäsmekaniker. Vi skulle till Karlsborg på tre månaders utbildning. Men innan dess skulle vi
ut och hjälpa bönder i trakterna kring Varberg att skörda.
Vi kördes ut med lastbilar till större gårdar för att jobba. Det vore fel att påstå att vi var ivriga
att bärga landets brödsäd.
Flertalet visste inte ett smack om jordbruksarbete, anade inte vilket slit det var.
Jag hade tur och kom till en gård med en tjej som jag träffade under långa tider efteråt när
tillfälle gavs.
– Du hade tydligen tur med brudar.
– Nja, det var kanske otur att jag träffade många istället för den rätta.
– Såvida du inte var en kjoljägare.
– Hur som helst så var vi ett gäng som blev förbannat trötta på skördandet. En kväll beslutade
vi oss för att rymma. Det var inte så välbetänkt med tanke på hur stränga straff det var för
rymning från kommenderad tjänst. Vi kunde åkt dit ordentligt. Bilpatruller skickades ut att
leta efter oss och fann oss förstås rätt snart.
Vi fraktades till löjtnant Roos. Han tittade på oss utan att säga något och såg väldigt bedrövad
ut. Vi blev så ledsna att vi nästan grät allihop för han var bäst bland befälen, den vi gillade
utan några reservationer. Vi bad om ursäkt en och en och stammade fram förklaringar.
Äsch, vi glömmer det här pojkar, sa han och sedan var saken ur världen. Vad lättade vi blev!
Han var en klok människa som förstod sig på att leda folk. Vänlighet är effektivare än
rytanden.
Han var vår idol redan före rymningen och blev det ännu mera sedan. Jag kommer ihåg en
gång när han klippte håret kort. Efter ett tag hade hela hans trupp, 52 man, gjort likadant. Utan
att han sagt ett ord om våra frisyrer.
– Var bodde ni under skördandet?
– I tält. Militärbilen kom och hämtade oss på kvällen. Mat fick man på gården. Ibland var vi i
Varberg och dansade på Societetsrestaurangen om kvällarna. Det låter dyrt men vi i uniform
kom in billigare.
Där träffade jag en danska som var cirkusartist, akrobat. Hon kunde slå alla sorts frivolter och
var oerhört vig. Jag var hos henne i rummet hon hyrde. Cirkusen drog vidare och vi kom
överens om att träffas igen senare men det blev aldrig av. Det var så mycket annat som
surrade i huvudet på mig hela tiden.
Jag kände en tjej från Kungsbackatrakten som jag gärna ville träffa igen. Hon var hembiträde
hos en familj som bodde utanför Stenungsund i Bohuslän om somrarna.
Rekryter som var bondsöner eller lantarbetare fick åka hem och arbeta på sin
skördepermission. Jag kontaktade arbetsförmedlingen och fick adressen till en bonde däruppe
och ansökte om att få jobba återstoden av min skördepermis hos honom. Det beviljades.
Tågresan dit var gratis och jobbet okej. Maten däremot var så snålt tilltagen att magen
ständigt skrek efter mer.
Tjejen gav mig matpaket varenda kväll. Stugan där hon och familjen bodde låg vid
havsstranden i Lyckorna, ett par kilometer från bonden jag var hos. Efter någon vecka
tröttnade jag på hans usla kost och stack därifrån. Jag for hem till Fjärås och hälsade på några
dagar. Bonden kunde ha satt dit mig för rymning men lät bli.