Stålan - Marxistarkiv

134
Redan 1982 vann jag förresten ett förtalsmål mot Skaraborgs Läns Tidning som publicerat
konkursförvaltarens karaktäristik av mig som fähund. Det lutade åt fällande dom när
tidningen valde förlikning och förhandlade med min advokat Höier Harksen om ersättning.
Jag fick 5 000 kr i ideellt skadestånd men tog aldrig ut det eftersom kronofogden vid den
tidpunkten beslagtog allt som kom till mig. Under flera år kunde jag inte ens ha ett sparkonto
någonstans utan att slantarna togs i beslag. Jag fick ha pengarna i plånboken eller madrassen.
När Kerstin och jag flyttade isär köpte jag en insatslägenhet i Masthugget för pengar jag fick
av Kerstin sedan hon sålt den stora lägenheten på Kristinelundsgatan. Då jag senare flyttade
till Kålltorp behövde jag ett banklån för att betala mellanskillnaden.
Allt var klart och underskrivet när jag plötsligt fick meddelande från banken att lånet inte
kunde betalas ut. Jag ringde och frågade varför och fick veta att jag inte var betrodd. Så
skatterazzians följder får jag tydligen dras med resten av livet. Det räcker inte att bli frikänd i
domstol.
I december 1991 var Per Nygren från Göteborgs-Posten här och intervjuade mig. Han frågade
ut mig som om han utsetts till ny åklagare i det gamla nedlagda KBA-målet. Resultatet blev
en rätt snaskig artikel på en hel sida i GP.
Sanningen bakom Ståhls skadeståndskrav: Svarta löner och luftfakturor, löd rubriken.
Han hade tydligen suttit och läst alla anklagelser som åklagaren och skatterevisorerna samlat
under dom där sju åren, anklagelser som tunnades ut efterhand som granskningen fortskred
och som slutligen befanns ohållbara av domstolen. Men rättens utslag imponerade tydligen
mindre på honom än anklagelserna.
Din artikel om mig i DN (13.10.91) tog han förresten också upp och framställde dig som i
bästa fall godtrogen och i värsta fall lika skum som jag.
– Han borde läsa Säpos dossier om mig för att få veta vilken ruskig typ jag verkligen är. Men
han hade en journalistisk poäng när han gick mot strömmen med sina artiklar om Alvgaard.
Murvlarna är ju annars som lämlar enligt Koivistos karaktäristik. Den där Nygren har kanske
ambitionen att bli en ny socialdemokratisk skatteideolog.
– Efter artikeln i GP ringde en massa människor till mig. Dom flesta var hyggliga att prata
med men några ropade oförskämdheter och var typiskt nog för fega att säga vad dom hette.
Artikeln trycktes en onsdag och på fredagskvällen ringde flera som fått lite sprit i sig och
undrade om jag verkligen blivit frikänd.
Expressen hade dessförinnan haft en serie tycka-synd-om-Donald-artiklar om mitt fall. Då
ringde också många, ofta kvinnor jag inte kände, och tyckte att jag blivit hemskt illa
behandlad. Så nog har pressen makt över sinnena. Själv är jag ganska härdad vid det här laget.
– Du har ju rest en del och sett många fattiga länder. Vad tror du om framtiden?
– Det är svårt att spå om vad som kommer att hända. En rad nya krig förefaller oundvikliga.
Världen är fruktansvärt orättvist inrättad. Religionerna gör inte saken bättre. Jag tänker bl.a.
på skarorna av iranska pojkar som drevs ut i dom irakiska minfälten under det åttaåriga kriget.
– Vet du det säkert? Världen är smockfull av propaganda.
– Mohammed Buhkari, som var guide åt mig och Bill när vi besökte Iran, förlorade en av sina
söner på det viset. Även grabbens kusin sprängdes sönder. Iranska staten betalade efteråt rätt
hög ersättning till drabbade familjer.