Stålan - Marxistarkiv

Erik XIV blev lagbas för reparationerna på byggmaterialet. Först sorterade vi det i den
ordning montaget skulle göras och reparerade dom balkar som skulle användas först.
Montageordningen hade vi gått igenom mycket noga innan vi for.
BPA hade gett mig rådet att skicka med en god del balkar och annat material i reserv, eftersom
det var nästan omöjligt att få tag i sådant därnere och mycket dyrt att skicka efter det
hemifrån. Det rådet hade vi nytta av. Reservlagret räckte till reparationerna.
Vi skar av böjda balkar, bytte ut bitar och svetsade. Vissa balkkonstruktioner gick inte att
rikta, stålet skulle mått så illa att hållfastheten minskat. Då tillverkade vi nytt. Jag tror
materialet vägde 75-80 ton sammanlagt.
– Inklusive klädplåten till väggarna?
79
– Nej den kom senare liksom takplåten. KBA fick ju inte betalning i förskott och kunde inte
ha alltför mycket material liggande. Första slanten från beställaren kom när materialet nått
fram till byggarbetsplatsen. Innan dess skulle transporten från hamnen och dit betalas och den
låg ett bra stycke bort på kusten.
En stor isolerad port av stålplåt vägrade algerierna att släppa igenom tullen. Olika myndigheter
kunde av Allah vet vilken anledning inte komma överens om dess vidare öden. BPA
försökte hjälpa mig att få reda på anledningen via sina förbindelser i huvudstaden Alger.
Förgäves.
Enda möjligheten var att köpa en ny port och skicka ner. Den släppte tullen igenom utan
vidare. Till slut slapp i alla fall KBA betala den men krånglet tog en massa dyrbar tid.
Trots besväret med misshandlat material blev åtagandet i Algeriet en uppryckning för firman.
Vi hade gett oss på ett stort bygge i en främmande världsdel och det skapade förväntan hos
samtliga anställda. Framgång är inspirerande. Redan i förväg skrev lokaltidningarna en del
om oss och vårt kommande jobb vilket bidrog till stämningen.
Jag hoppades förstås att KBA skulle tjäna bra men visste att oförutsedda saker kunde inträffa
så att firman gick bankrutt istället.
Rikta balkar som förstörts av klantskallar är inte det roligaste även om vi fick betalt för det
och inte kunde klaga av den anledningen. Men allt blev inte lika snyggt som det annars skulle
ha blivit.
Reparationerna kostade Folksam en hel del för arbetstid, restid, traktamenten och material.
Det blev aldrig någon diskussion om den sammanlagda kostnaden. KBA och BPA kunde ha
lurat försäkringsbolaget på stora belopp om vi samarbetat åt det hållet, men ingen av oss hade
den inställningen. Ordentligt betalt tog vi däremot. Folksam uppträdde korrekt och skickade
pengarna utan prut.
– Det är väl det gamla vanliga med att sila mygg och svälja kameler. Att bråka om småbelopp
som är lättare att kontrollera och tiga om stora.
– Jovisst. Jag vet inte om Folksam i sin tur lyckades göra upp med rederiet eller stuveriföretaget
i hamnen eller vem det nu var som hade ansvaret. Den saken forskade jag aldrig i,
jag hade nog av egna bekymmer.
Under tiden vi riktade och reparerade gjorde BPA grundarbetet för fabrikslokalen. Den var
ungefär 50 gånger 250 meter, byggd i två skepp med lite utbyggnader här och var, anpassade
till maskinerna. Höjd c:a 10 meter. Byggstarten försenades inte eftersom vi kom igång i god
tid med reparationerna.