Stålan - Marxistarkiv

Verkmästare Erik Andersson från Gävle varv var vår uppdragsgivare på K68 och samtidigt
kontrollant. En kunnig och bra karl.
Vi gjorde många jobb åt Gävle varv, bl.a. dammluckor till kärnkraftverket i Simpevarp
utanför Oskarshamn. Oskar I kallades arbetsplatsen. Gävle varv tillverkade intagsdelen för
kylvattnet som gick genom sprängda tunnlar i berget in till reaktordelen.
75
Dammluckorna vi monterade var 10-12 meter breda och lika höga. Vattnet fick dämmas upp
när betongen skulle gjutas. Vi hade tillverkat falsar som luckorna gled i och falsarnas fästen
förankrades i betongen.
När luckorna var klara fick vi också jobbet att montera skorstenen. Om jag minns rätt var den
70 meter. Den var dessvärre inritad i mitten av en stor byggnad. Vi kunde inte använda kran
till att lyfta den eftersom kranarmen inte nådde in dit.
Enklast hade varit att bygga skorstenen färdig på Gävle varv och tätat ändarna. Då kunde den
ha bogserats som en lång ponton till Simpevarp och lyfts på plats med helikopter. Jag hade
läst i Nyheter från Sovjetunionen om ryssarnas väldiga helikoptrar som dom bl.a. lyfte
kraftledningsstolpar med.
Folke Eriksson som varit Demokratisk Ungdoms första ordförande hade startat en
reklamfirma. Han kontaktade ryssarna. Dom blev väldigt intresserade och insåg vilket
reklamvärde ett sådant lyft kunde få.
Deras förslag var att helikoptern skulle fyllas med pressfolk när lyftet gjordes. Publiciteten
kunde medföra att dom fick sälja några stora helikoptrar.
Reklam för Gävle varv och KBA skulle finnas på skorstenen. Vi förberedde alltihop noggrant
men i slutändan sa Luftfartsverket nej.
– Varför?
– Dom ville väl inte ha hit några ryssar.
Vi fick bygga skorstenen i sektioner istället, sex meter långa bitar som vi rullade på plankor
över taket och lyfte på plats med domkrafter, stora sådana med kolvar som klarade lyft på ett
par meter åt gången. När vi pallat under vidtog nästa lyft.
Skorstenen mätte c:a tre meter i genomskärning. Nedersta sektionen bestod av 15 mm tjock
stålplåt för bärighetens skull. Sedan minskade tjockleken efterhand så att den högst upp var 5
mm. Varje sektion helsvetsades och fogarna röntgades.
Sektionerna vägde åtskilliga ton. Det var ett kinkigt jobb att lyfta dom på plats. Fyra gubbar
med vajerblock stod i var sitt hörn långt ut och en vid skorstenen dirigerade med walkietalkie.
Det är mycket viktigt att höga skorstenar, master och liknande stagas ordentligt med vajrar i
alla väderstreck. Och det är noga med att en skorsten står exakt i lod.
När en ny sektion kommit på plats svetsades den på utsidan av tre man. Baksvetsen inuti
klarades av en man. Ställningarna byggde vi själva. Gubbarna var inte främmande för något
slags jobb.
Monteringen tog ungefär sex veckor för åtta man. Inuti skorstenen fanns lejdare, rör och
elektriska ledningar till rödljusen högst upp som varnar flygplan. I hård vind svajar skorstenstoppen
en meter.