Stålan - Marxistarkiv
Stålan - Marxistarkiv
Stålan - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Verkmästare Erik Andersson från Gävle varv var vår uppdragsgivare på K68 och samtidigt<br />
kontrollant. En kunnig och bra karl.<br />
Vi gjorde många jobb åt Gävle varv, bl.a. dammluckor till kärnkraftverket i Simpevarp<br />
utanför Oskarshamn. Oskar I kallades arbetsplatsen. Gävle varv tillverkade intagsdelen för<br />
kylvattnet som gick genom sprängda tunnlar i berget in till reaktordelen.<br />
75<br />
Dammluckorna vi monterade var 10-12 meter breda och lika höga. Vattnet fick dämmas upp<br />
när betongen skulle gjutas. Vi hade tillverkat falsar som luckorna gled i och falsarnas fästen<br />
förankrades i betongen.<br />
När luckorna var klara fick vi också jobbet att montera skorstenen. Om jag minns rätt var den<br />
70 meter. Den var dessvärre inritad i mitten av en stor byggnad. Vi kunde inte använda kran<br />
till att lyfta den eftersom kranarmen inte nådde in dit.<br />
Enklast hade varit att bygga skorstenen färdig på Gävle varv och tätat ändarna. Då kunde den<br />
ha bogserats som en lång ponton till Simpevarp och lyfts på plats med helikopter. Jag hade<br />
läst i Nyheter från Sovjetunionen om ryssarnas väldiga helikoptrar som dom bl.a. lyfte<br />
kraftledningsstolpar med.<br />
Folke Eriksson som varit Demokratisk Ungdoms första ordförande hade startat en<br />
reklamfirma. Han kontaktade ryssarna. Dom blev väldigt intresserade och insåg vilket<br />
reklamvärde ett sådant lyft kunde få.<br />
Deras förslag var att helikoptern skulle fyllas med pressfolk när lyftet gjordes. Publiciteten<br />
kunde medföra att dom fick sälja några stora helikoptrar.<br />
Reklam för Gävle varv och KBA skulle finnas på skorstenen. Vi förberedde alltihop noggrant<br />
men i slutändan sa Luftfartsverket nej.<br />
– Varför?<br />
– Dom ville väl inte ha hit några ryssar.<br />
Vi fick bygga skorstenen i sektioner istället, sex meter långa bitar som vi rullade på plankor<br />
över taket och lyfte på plats med domkrafter, stora sådana med kolvar som klarade lyft på ett<br />
par meter åt gången. När vi pallat under vidtog nästa lyft.<br />
Skorstenen mätte c:a tre meter i genomskärning. Nedersta sektionen bestod av 15 mm tjock<br />
stålplåt för bärighetens skull. Sedan minskade tjockleken efterhand så att den högst upp var 5<br />
mm. Varje sektion helsvetsades och fogarna röntgades.<br />
Sektionerna vägde åtskilliga ton. Det var ett kinkigt jobb att lyfta dom på plats. Fyra gubbar<br />
med vajerblock stod i var sitt hörn långt ut och en vid skorstenen dirigerade med walkietalkie.<br />
Det är mycket viktigt att höga skorstenar, master och liknande stagas ordentligt med vajrar i<br />
alla väderstreck. Och det är noga med att en skorsten står exakt i lod.<br />
När en ny sektion kommit på plats svetsades den på utsidan av tre man. Baksvetsen inuti<br />
klarades av en man. Ställningarna byggde vi själva. Gubbarna var inte främmande för något<br />
slags jobb.<br />
Monteringen tog ungefär sex veckor för åtta man. Inuti skorstenen fanns lejdare, rör och<br />
elektriska ledningar till rödljusen högst upp som varnar flygplan. I hård vind svajar skorstenstoppen<br />
en meter.