Stålan - Marxistarkiv

125
– Avbröts samtliga arbeten i och med konkursen?
– Nej, dom mindre jobben fullföljdes. Avvecklingen efter en konkurs ska ske i sansade
former. Alla anställda blev omedelbart uppsagda men uppsägningstiden gällde ju. För
arbetsledarna och tjejerna på kontoret var den tre månader.
– Vad sa dom anställda till er? Tyckte dom synd om er?
– Vi pratade ju med samtliga om hur det låg till, ända fram till konkursen. Jag tror nog dom
tyckte synd om oss, även om det sällan uttrycktes öppet. Men dom tyckte det var synd och
skam att KBA kvaddades.
– Så dom hade respekten kvar för er?
– O ja! Tjejerna på kontoret som hade insyn i ekonomin visste att inget fiffel förekommit. Om
vi hade fifflat skulle ju dom varit indragna och kunnat anklagas för medverkan genom att
exempelvis dölja saker och ting. Dom skötte ju alla utbetalningar.
I förhören sa dom säkert ungefär samma som vi tre delägare. Förhörsledarna måste ha dragit
slutsatsen att inget skumt förekommit eftersom vi aldrig kallades till ytterligare förhör.
– Vad hände när pågående entreprenader avvecklats?
– Utförsäljning! Bortslumpning! Vi hade ansenliga mängder verktyg av god kvalitet i KBA
och en hel del maskiner. Alltihop såldes till rena skrotpriser. Konkursförvaltaren var kort sagt
okvalificerad.
Han drog ut på konkursen i flera år genom anklagelserna mot oss för mannamån, hade arvode
under tiden och gjorde slut på alla tillgångar. Föreningsbanken hade inteckningar och fick
sina pengar men staten fick ingenting. Konkursen kostade däremot staten flera miljoner p.g.a.
konkursförvaltarens agerande.
– Vem kontrollerar en konkursförvaltares arvode?
– Det gör väl tingsrätten. Fast revisorerna dom anlitar arbetar nog inte lika flitigt då.
– Nyligen frågade jag en kronofogde om konkursförvaltarnas kvalifikationer och arvoden.
Flertalet har otillräcklig kompetens, sa hon, men är tillförsäkrade goda arvoden. Om
tillgångarna i konkursen inte räcker till arvodet betalar staten mellanskillnaden.
– Ja själva behöver dom säkert inte riskera något.
– Hur gick det med trimaranen?
– Projektet havererade i konkursen. Men en fiskebåt byggdes i alla fall. Jag vet att skrovet
kom i sjön och till användning.
– Vad var det för sorts avskedsceremonier när ni tre lämnade KBA-skutan?
– Inga alls. Vi blev ju portförbjudna och fick inte komma dit.
40
Konkursen förvandlade mig från hårt arbetande människa till paria, utstött. Konkursförvaltarens
fientliga behandling var nära att knäcka både mig och mina kompanjoner för gott.
Sivert och Janne blev skygga och drog sig undan. Själv blev jag också lite underlig och ur
balans. Jag befann mig i en sorts chocktillstånd.
Ingen av oss hade ens en arbetslöshetsförsäkring. Sådana finns även för företagare, men vi
som alltid var överlupna med arbete kunde inte föreställa oss att vi någonsin skulle bli utan.
Vi fick lära om. Ingen ville anställa oss.