Stålan - Marxistarkiv

Jag jobbade hårt, for fram och åter genom landet hela tiden. Ibland träffade jag en tjej som
följde med mig hem ett par dagar medan jag jobbade undan på kontoret. Hon tittade på
Göteborg under tiden och åkte sedan med mig hem till sitt när jag gav mig av på nytt.
95
Montörerna träffade förstås också tjejer. Min bror Elon och Fiskarn eller rättare sagt Feskarn
hade var sin tjej i närheten av Hudik under ett jobb i Hälsingland. Dom protesterade mot att
flyttas till Vaggeryd söder om Jönköping men behövdes där för ett jobb på massafabriken.
Från Vaggeryd till Gnarp är det 70 mil och det är inte mycket för en resemontör. Tjejerna
hade hyrt var sin bungalow utanför Gnarp. Killarna jobbade in några dagar och stack iväg för
att träffa dom.
Feskarn körde. Utanför Uppsala plockade dom upp en liftartjej på väg till Östersund. Killarna
berättade att dom var på väg till Gnarp och varför. Feskarn blev mer och mer intresserad av
den där tjejen. Dom kom till Gnarp i god tid.
Jag kör henne till Östersund, sa Feskarn, ta hand om tjejerna under tiden du. Kom tillbaks
med detsamma, sa Elon. Jag vänder direkt, lovade Feskarn. Men det gjorde han inte. Feskarns
tjej kom till bungalowen och Elon berättade för henne precis som det var. Hon väntade ett tag,
sedan åkte hon hem.
Östersundsbruden jobbade i Stockholm och hade inte varit hemma hos föräldrarna på länge.
Feskarn och hon kom överens om att säga att dom var förlovade. Då kunde dom ligga i
samma säng utan att mamman och pappan kom med synpunkter.
Feskarn fastnade. Han gifte sig med henne, flyttade hem till Fiskebäckskil, började jobba på
Uddevallavarvet och fick två barn. Nu har han blivit riktig fiskare med egen båt.
Han trivs storartat med att vara bofast och ha familj. Så kan det gå. Vi ringer och pratas vid
ibland. Han är glad och nöjd.
– Vad gjorde ni i Vaggeryd?
– Byggde en ny barkningsanläggning på massafabriken. Det var i den vevan jag mötte Ulla
Winblad.
– Och du var Bellman?
– Inte riktigt. Så här gick det till. Barkningsmaskinen vi höll på med slet sig. Jag stod inuti,
Elon ovanpå. Vajrarna gick av. Jag klev ur på något obegripligt vis. Elon fick en smäll av en
medbringare och föll rakt ner i makadamgården, bröt en arm och slog ut framtänderna i
överkäken.
Vi for till lasarettet där han blev sydd och gipsad. Efter någon dag eller två körde jag honom
till en tandläkare. Sköterskan där hette Ulla Winblad, men det visste jag inte då. Elon blev
ordentligt reparerad.
Ett halvår senare såg jag henne på ett dansställe ihop med en väninna. Där blev vi bekanta och
hade många sköna nätter ihop sedan. Vila vid denna källa...
Väninnan var gift och jag blev på köpet god vän med henne och hennes man. Dom kom och
hälsade på ibland över ett veckoslut i Lindome. Vi håller fortfarande kontakt. Dom bor
utanför Jönköping, i trakten där Komålarn har sin ateljé sommartid. Ulla har jag inte sett på
länge.
– Och sedan gifte du dig igen.
– Ja senaste gången. Jag kan nog hinna med ett äktenskap till. Ifall någon vill ha mig vid det
här laget. Jag är ledig för närvarande, skild.