Stålan - Marxistarkiv

90
Ibland hade jag besvär med mina egna bröder också. Två stycken var anställda, ibland tre. En
av dom tyckte illa om mig för att han inte fick dominera och själv bestämma vilka jobb han
skulle ha.
Jag höll benhårt på att ingen skulle ha speciella rättigheter för släktskaps skull, en attityd som
övriga i företaget uppskattade. Svågerpolitik som bl.a. florerar mycket i partipolitiken hatar
jag.
– Hur gick det för krögarens yngsta fru?
– Jag vet inte vad hon fick för straff. Enligt koranen har visst mannen rätt att ta lagen i egna
händer och t.o.m. slå ihjäl en hustru som varit otrogen. Fast för det krävs tre eller om det är
fyra vittnen som sett otroheten förverkligas och en så extrem otur har nog ingen.
Yngsta frun lyckades kanske övertyga mannen om att finnen överrumplat henne eller något i
den stilen. Killarna sa att hon jobbade som vanligt i restaurangen.
– Fick förförarens fru hemma i Sverige reda på vad som hänt?
– Det vet jag inte heller. Han berättade kanske om det. Hos oss var det en stenhård regel att
aldrig skvallra på en arbetskamrat för ett snedsprång eller något annat. Sådant fick man reda
ut själv.
Under tiden vi monterade fabriken hade vi 10-12 unga araber med oss. Jag antar att dom kom
från en yrkesskola. Dom lärde sig snabbt trots att vi inte kunde prata med dom.
– Snappade inte någon montör upp en del arabiska ord?
– Det tror jag inte. Arabiska är nog ett mycket främmande språk för oss.
– Ja otvivelaktigt. Jag bodde ett par månader i Kairo en gång och lärde mig bara nödtorftigt
räkna till tio. Deras halsljud är väldigt svåra.
– Arabkillarna kunde sitta och somna när som helst. Det berodde inte på lättja utan på
långvariga verkningar av undernäring. Vi hade studerat FN-skrifter om saken under
förberedelserna inför jobbet i Algeriet. Under det franska kolonialväldets tid åt befolkningen
mindre för varje generation p.g.a. växande fattigdom.
Vi kontrollerade aldrig om samtliga montörlärlingar kom till jobbet eller ej. Det var inte vår
sak. I början firade dom vid minsta regndroppe. Våra killar tyckte det var skönt med en smula
regnväder till omväxling och araberna lärde sig efterhand att acceptera lite väta.
Vintern var ungefär som svensk sommar. Våra killar gick i shorts när dom andra var tjockt
påbyltade. Även sommartid när det var hett som helvetet hade araberna mycket kläder.
När fabrikshallen var klar efter c:a två år fick ett par man från KBA stanna kvar och vara med
på monteringen av maskinerna också. Lagbasen Stor-Erik fick uppdraget tillsammans med
Lill-Erik. Det var fina jobb som gick på löpande räkning.
Stor-Erik och Lill-Erik blev kvar därnere på Medelhavskusten ett och ett halvt år till. Det tar
tid att trimma in maskinerna i en ny fabrik och att få organisationen att fungera.
– Så Lill-Erik kunde fortsätta att sova i sitt harem.
– Det kanske förnyades efterhand, jag frågade honom inte. Han gifte sig med en algeriska
sedan och bodde med henne i en lägenhet i Kungsbacka. KBA hade fått bostaden av
kommunen att ha montörer i. Han fick överta kontraktet.
Det påstods att han haft 15 000 kr med sig till brudens föräldrar vid bröllopet. Äktenskapet
höll inte så länge, dom kunde ju inte ens prata med varann.