Stålan - Marxistarkiv

132
Sådant leder till att småföretagaren betraktar myndigheterna som det största hindret i
verksamheten och det med rätta. Han frestas att kringgå byråkratins bestämmelser för att
överleva. Den sortens tämligen oskyldigt lurendrejeri leder ibland till ekonomisk brottslighet
av allvarligt slag.
– Kan du nämna fler exempel på obligatorisk rapportering?
– Den ordinarie arbetstiden för varje gubbe ska myndigheterna ha uppgifter om, antal
arbetade timmar alltså. Löneuppgifter ska lämnas för var och en, traktamenten och andra
eventuella förmåner ska rapporteras, liksom reseersättningar förstås.
Företagaren ska också hålla reda på och betala in dom anställdas skatter i tid. Restskatt ska
dras, annars blir företaget skyldigt att betala den. Obligatoriska statliga försäkringar ska
betalas osv, osv.
Större företag har särskilt anställda att sköta allt sådant och har dessutom alla uppgifter på
data. Småföretagaren får ta nätterna till hjälp och göra allt själv. Hyra in sig på data är ofta en
alltför tung kostnad.
I stora företag finns det större marginaler att ta av för att serva den statliga byråkratin. Men
vinstmarginalerna bör ju inte ätas upp av byråkratin utan användas till företagets utveckling.
– Har du något alternativ att föreslå?
– Varje anställd skulle kunna rapportera själv om sitt arbete. Ifall det nu ska vara nödvändigt
med alla dessa sifferuppgifter. Som det nu är sker all rapportering från företagen bakom
ryggen på dom anställda. Dom får aldrig några kopior att granska.
Sverige som är så amerikaniserat i andra avseenden skulle kunna lära sig en del av USA, där
sifferexercisen mellan företag och myndigheter är mycket enklare än här såvitt jag vet.
Tänk om varje mindre företag kunde ha en kassör/ekonom på heltid eller deltid till att planera
företagets utveckling istället för att fylla i blanketter!
– Hur ser du på säkerhetsbestämmelser?
– Sådana måste givetvis finnas. Men kraven är ofta överdrivna. Det räcker med tredubbel
säkerhetsmarginal, den behöver inte vara tiodubbel. Men det sitter så många förståsigpåare i
byråkratins kanslier som räknar och kalkylerar utan att någonsin lämna skrivbordet och gå ut
och rådfråga dom som jobbar med sakerna.
Om politikerna röjde upp i förvaltningarna och begränsade dom höga tjänstemännens makt
skulle snart massor av nya företag uppstå. Det finns tusentals människor som har en bra
företagsidé i huvudet och skulle vara kapabla att förverkliga den om hindren blev färre.
Vilken fart det skulle bli på ekonomin!
– Politikerna rekryteras ju till stor del just från förvaltningarna.
– Ja dom tillhör dessvärre samma skrå så man ska nog inte hoppas på några snabba
förändringar. Egenintresset hindrar dom från att störa byråkraterna. Dom verkar mer
angelägna att höja sina löner och pensioner. Yrkespolitikernas inkomster följer ju
tjänstemännens.
– Har du andra förslag till att underlätta starten av företag?
– Staten kunde ge någon form av belöning åt den som startat eget och har fem anställda inom
ett par år. Sådana morötter kan vara en väldig drivkraft. Staten kunde också sörja för att det
fanns startkapital i form av billiga lån.
– Det är väl bankernas uppgift.