Stålan - Marxistarkiv

– Nej på riktigt.
– Visste hennes föräldrar om det?
20
– Vi gjorde ingen hemlighet av att vi sällskapade men sa förstås inget om kojan. Det var rätt
vanligt att unga par byggde skogskojor för att ha någonstans att vara. Hemma i Fjärås hade vi
en koja av granris som var riktigt fin inuti.
– Var ni inte rädda för att det skulle bli barn?
– Jovisst. Men vi klarade det med avbrutna samlag. Gummin hade jag knappt hört talas om.
Jag vet inte om det fanns preventivmedel att få tag i 1942. Även om det funnits skulle jag inte
haft mod att gå in och köpa en sådan sak.
Första gången jag köpte kondomer var på ett apotek. Jag vet inte hur många gånger jag var in
där. Varje gång kom någon annan också och då gick jag ut igen. Till slut var jag ensam kund
och fick köpt ett paket gummin.
– Var hon mödom när ni träffades.
– Ja. Men hon ville gärna. Det var så fint mellan oss. Jag hade ett stort foto av henne och hon
ett av mig. Vi träffades dagligen.
När jag slutade som luftbevakare skrev vi långa brev och lovade varann evig kärlek. Eftersom
vi inte träffades längre ebbade det ut förstås.
Några år senare bodde jag i Göteborg och var med i den kommunistiska ungdomsklubben
Gnistan i Landala. Det var 1948 eller 49. En kille i klubben och i teatergänget vi hade sa att
han sett mig på foto hos en tjej.
Hon var hans kusin och han berättade för henne om mig. Det var tjejen från Näsinge. Han
arrangerade ett möte men vi kände oss ganska främmande för varann. Det enda vi kom på var
att gå på bio. Efteråt träffades vi aldrig mera.
6
I november 1942 kom jag in på yrkesskolan i Mölndal. Staten bidrog med 40 kr i månaden.
Pengarna gick till avgiften som skolan skulle ha, bl.a. för mat och hyra.
Jag bodde i en trerumslägenhet på Bergmansgatan ihop med åtta andra killar, tre i varje rum.
Matsalen låg intill Åby travbana. Dit var det en bit att gå så vi måste upp sex på morgonen för
att hinna käka frukost och komma i tid till skolan.
Undervisningen började klockan sju och man fick på inga villkor komma för sent. Jag var ju
van att hoppa ur slafen tidigt så det var inget problem. I hela mitt liv har jag vaknat senast sex
oavsett när jag slumrat in.
Efter skoldagens slut klockan fyra gick vi till matsalen och åt middag. Vi var där på
lunchrasten också förstås. Det vi käkade hemma i lägenheten om kvällarna fick vi köpa själva.
För min del blev det bara hårt bröd.
Bohuslänningarna hade det bra för dom fick bidrag från sina hemkommuner. Många fick
också av sina föräldrar som inte var lika barskrapade som mina. För mig var det självklart att
jag måste tjäna pengar på egen hand till kläder och nöjen.
Vi skulle också betala flera av böckerna i undervisningen, resten lånade skolan ut.
Som vanligt gällde det att hitta ett jobb. Jag började extraknäcka hos en trädgårdsmästare.
Han odlade snittblommor i växthus. Där var det varmt och luktade gott. Hos honom stannade
jag hela vintern. Det fanns en hel del växthus i Mölndals södra utkant.