Stålan - Marxistarkiv

att ta vatten där. Men Elof jävlades och gödslade åkern intill med kodynga vartenda år och
spred extra mycket nära brunnen så vattnet blev otjänligt.
Det dröjde ett bra tag innan det blev drickbart igen. Under tiden fick vi bära vatten en hel
kilometer från en kallkälla som låg utefter ett berg. Vi måste ta oss igenom fyra
taggtrådsstaket också som spärrade stigen.
4
Pappa blev arg och Elof fick på käften för det där, men han gav sig inte utan gödslade likadant
nästa år. Stryk tålde han tydligen. Ställningskriget pågick ända tills vi flyttade.
Det nya stället hette Lii och låg ett stycke närmare stationen och Duveheds herrgård. Stugan
vi flyttade in i var större än det gamla rucklet, cirka 50 kvadratmeter skulle jag tro. Jag vet
inte om kommunen hjälpte oss att skaffa bättre bostad. Det är inte otänkbart eftersom vi hade
blivit så många.
En liten äng hörde till det förfallna hus vi lämnat. Det var ju mamma som ägde stället och en
dag kom Elof och frågade om hans kor fick beta på den där ängslyckan som ändå inte
användes till något. Jo det gick väl bra, tyckte mamma.
– Fick hon någon ersättning?
– Det var det aldrig tal om.
Elof hade ett papper med sig som han bad henne skriva på för att undvika framtida
tvistigheter om betet. Det gjorde hon. Efter en tid fick vi reda på att den gamla stugan var
borta.
Det blev bråk om det där och jag tror att hon själv gick till fjärdingsman och anmälde saken.
Undersökningen visade att hon skrivit på en förbindelse som gav Elof rätt att riva huset. Hon
var inte kunnig i sådant. Läsa kunde hon förstås men för sådana som hon var det bara att
skriva under, så stora var klasskillnaderna.
Hon blev lurad helt enkelt. Stugan var väl inte mycket värd. Den var så dålig att ingen ville bo
där sedan vi flyttat ut. Vad som hände med jordbiten vet jag inte.
Elof ville åt oss hela tiden och triumferade till slut.
Jag minns själva flytten. Moster och morbror bodde på ett ställe som hette Rygga och hade
häst. Morbror körde vårt lilla flyttlass och jag gick bakom och bar en gammal blomkruka. Det
växte en palm i den som mamma var mycket rädd om så jag gick försiktigt. Hon hade fått den
av mormor som i sin tur fått den av sin mamma och den var kanske ännu äldre.
När mamma dog året efter pappa stod huset tomt en vinter. Palmen blev kvar där och frös
ihjäl. Jag skulle så gärna velat ha den kvar eller att någon av syskonen fått den.
Det var så mycket som försvann då, mamma, barndomshemmet och den där gamla, gamla
palmen.
2
När vi flyttade till Lii hade jag slutat småskolan och skulle börja i tredje klass. Det var 1934.
Första och andra klass kallades småskola, från tredje och uppåt hette det storskola eller
folkskola.
– Gillade du skolan?
– Vad jag minns hade jag bara glädje av den. Efter skoltimmarna skulle man hjälpa till
hemma. Det var inte lika roligt.