Stålan - Marxistarkiv

124
– Tingsrätten tillsätter en konkursförvaltare. Det är visst alltid en advokat. Jag tycker det
borde vara en revisor. Som det nu är måste konkursförvaltaren i allmänhet ta hjälp av en
revisor som kan siffror och affärer. Två istället för en blir bara dyrare.
I KBA:s fall var konkursförvaltaren en advokat vi hade anlitat tidigare. När vi började med
entreprenader utomlands bytte vi ut honom. Vi tyckte inte han var tillräckligt kompetent
ifråga om utlandsaffärer och andra länders affärsjuridik. Han blev förbannad förstås. I ett brev
till KBA skrev han att vi bar oss lumpet åt som tog en annan.
Visst kan jag förstå att han blev sårad, men man kan ju inte räkna med att ha ett uppdrag på
livstid. Alla har vi vår överman.
– Har den som går i pottan inget inflytande på valet av konkursförvaltare?
– Man kan nog föreslå en annan. En av fordringsägarna påpekade att han hade varit KBA:s
advokat. Jag svarade att det hade gått lång tid sedan dess. Vi och tingsrätten godkände honom
och därmed blev han tillsatt. Jag kunde inte föreställa mig att han gick och ruvade på gammalt
groll.
När en konkursförvaltare tillsatts är det han som bestämmer. Vi försökte tala med honom och
påverka honom att vidta vettiga åtgärder men han bara slog ifrån sig. Vi hade ingen talan
längre.
Jag erbjöd mig att vara med och arbeta gratis om så vore för att rädda företaget. Det kan man
ju göra även efter en konkurs, rädda det eller åtminstone delar av det. Men han var sig själv
nog. Vi tre spolades helt, portförbjöds på företaget och måste lämna ifrån oss nycklarna i
tingsrätten.
KBA hade ju pågående entreprenader på olika håll som var lönsamma. Våra försök att få
konkursförvaltaren att inse det och driva jobben så effektivt som möjligt var fruktlösa, han
gjorde precis tvärtom.
Killarna vi hade i Bai Bang tog han hem med alla kostnader det medförde, trots att jobbet där
var en stadig inkomstkälla för KBA. I stället för att jobba fick dom lön i sex månader från
statens lönegarantifond som rycker in vid konkurser. Den finansieras med avgifter från
företagen på 0,2% av lönesumman.
Likadant med flertalet av dom övriga anställda. Alla var urförbannade på klantigheten i
konkursförvaltarens åtgärder. Minst 60 stycken gick ett halvår med full lön på statens
bekostnad utan att göra något. Alldeles i onödan. Våra killar var bland dom högst betalda
specialarbetarna i landet så det var inga småsummor det handlade om.
Den ytterst ansvarige var förstås länsåklagaren Brynolf Wendt. I intervjuer efteråt sa han, att
när han gav order om skatterazzian visste han att företaget skulle gå åt helvete. Samt att KBA
säkert hade varit ett blomstrande företag idag om vi lämnats i fred.
Konkursförvaltarens allvarligaste blunder var att han skrev till vår uppdragsgivare i Angola
om konkursen och förklarade att KBA inte kunde fullfölja beställningen av
kommunikationsbyggnaderna.
Kontraktet på 20 miljoner kr var skrivet i dollar när dollarn stod i 4,20 kr. Sedan steg dollarkursen
till nästan 10 kr! Om jobbet fullföljts hade det kunnat ge 20 extra miljoner p.g.a.
kursstegringen.
Volvo grep in därnere och såg till att våra montörer i Angola och en elfirma i Göteborg, som
var underleverantör till oss, kunde ta över jobbet. Dom köpte ut stålbyggnaderna vi höll på
med i Fjärås och köpte väl även verktygen kan jag tro. Killarna håller fortfarande på i Angola,
med andra jobb.