Stålan - Marxistarkiv

53
Proven irriterade honom. Vad fan ska det vara bra för, sa han ilsket. En berättigad fråga i hans
fall.
Kontrollanterna undersökte alla tryckkärl som tillverkades. På ångpannor röntgades 10% av
svetsen. Högtryckstankar röntgades till 100%. Kontrollanterna var som regel gamla erfarna
svetsare som efter okulärbesiktning tog prover i vinklar och vrår där det var svårast att svetsa.
Hade Frasse gjort jobbet kontrollerade dom inte lika noga, han var tillräcklig garanti. Men
hade jag en ny gubbe tog dom gärna extraprover för att vara på den säkra sidan. Firmans
renommé spelade också en roll. Dom visste att jag kunde själv.
En god del av min tid gick åt till att skaffa jobb. Jag ringde byggmästare och industrier för att
höra om reparationer och tillbyggnader var i faggorna.
En del jobb gick på löpande räkning, andra på anbud. Jag räknade noga innan jag lämnade ett
anbud. Summan man begärde för ett jobb fick inte bli för hög. Blev den det fick man inte
jobbet. Samtidigt måste man ha täckning för kostnaderna. Det var en nervös balansgång.
Vi byggde ett antal mindre hus med stomme av stålpelare för industriändamål. Det började
också bli resejobb till platser utanför Göteborg.
Nicoverkens kontorschef Vinter ville gå ihop med mig och skapa en konkurrent till
Nicoverken men jag litade inte på honom. Han startade eget senare. Jag hade redan planer på
att kopiera Nico-Nisses metod att jobba på båtar och insåg att jag måste få tag i en redare.
Det fanns en med sommarstuga i Onsala. Han hette Gösta Reuter och var stor på båtar. Jag tog
reda på när han var i stugan och åkte dit, gick in i trädgården och frågade om jag kunde få
prata en stund. Javisst. Jag berättade om företaget och mig själv.
Ska du ha någon chans mot Nicoverken måste du ha fasta priser, sa han. Alla jobb ombord
gjordes på löpande räkning då. Jag hade ju lärt mig räkna på anbud och tyckte det borde gå.
Innan man blivit känd är det svårt att få tala direkt med huvudpersonerna. Mestadels möter
man någon på mellannivå som bromsar och krånglar till det. Skeppsredare Reuter sa att jag
skulle komma upp till huvudkontoret vid Nybroplan i Stockholm.
Där fick jag träffa en gammal chief som kunde båtar utan och innan. Jag hade ritningar med
mig på jobb vi gjort. Efter granskningen brummade han godkänt och gav mig ritningar till en
tankbåt på traden Rotterdam–Novorossijsk vid Svarta havet.
Eldrören i pannorna skulle bytas. Jag åkte hem och räknade och skickade en offert som blev
godkänd. Det rörde sig om större summor än jag var van vid. Utrustning och resor för ett
arbetslag på åtta–nio man kostade åtskilligt.
Jag köpte in fyra eldrör och fick skaffa svetsaggregat för likström eftersom det var en rätt
gammal båt. Nya hade växelström. Massor med svetselektroder behövdes, kapskivor osv.
Varenda pryl skulle vara på plats i Rotterdam när båten kom. Kostnaden för speditören som
tog hand om transport och lastning måste också in i kalkylen.
På första resan var jag med och ledde arbetet. Allt gick bra och mina beräkningar höll. Det
verkade klaffa både med material och pengar. Vi hann med en del extrajobb också som gav
lite slantar.
Båten bunkrade i Istanbul och vi strövade i basarerna en kväll. Sedan gick vi till Novorossijsk
på norra Svarta havskusten nära sundet till Azovska sjön.
För mig var Sovjet på den tiden en förebild för allt som var bra och min uppfattning rubbades
inte av besöket i Novorossijsk. Representanter för sovjetiska sjöfolksförbundet mötte oss
redan ute på redden och erbjöd oss att göra resor inåt landet.