Stålan - Marxistarkiv

78
BPA som vi jobbat åt på olika platser i Sverige var huvudentreprenör för bygget i Algeriet. En
stor fabrik skulle uppföras för tillverkning av plaströr i alla dimensioner. Det var den KF-ägda
plaströrsfabriken i Fristad som sålt en hel fabrik till algeriska staten.
Jag och Göran Johansson, ingenjör på BPA, åkte ner och granskade platsen för bygget. Man
måste veta hur vägarna är, var man ska bo, äta och annat praktiskt. Sedan lämnade jag ett
anbud som blev antaget. Vi räknade hem det, som vi sa.
Stålstommen till fabriken tillverkade vi i den ombyggda ladan i Fjärås. Betonggrunden
svarade BPA för. Fabriken skulle vara plåtklädd, med isolering innanför. Konstruktionen
måste hålla för jordbävningar och det gjorde den också visade det sig senare.
Killarna som blev uttagna att åka till Algeriet var 30-35 år. Sista månaderna hemma fick dom
jobba på verkstan för att trimmas ihop till ett starkt gäng. Genom en FN-förening fick jag
material om hur tillvaron gestaltade sig därnere. Det är ju ett muslimskt land och jag ville att
dom skulle vara ordentligt förberedda.
Så gott som alla matraster och kaffepauser gick åt till diskussioner om förhållandena i
Algeriet. Inte bara seder och bruk, klädsel, vardagsbeteende osv. Värmen var också ett
problem att räkna med.
– Pluggade dom språk, franska eller arabiska?
– Nej. Det var nog mitt fel egentligen att det inte blev av eftersom jag själv är så dålig på
språk.
– Hur gick det med bygget?
– Det höll på att haverera i början men inte p.g.a. språksvårigheter. Platschefen därnere Göran
Johansson ringde mig och talade om att en massa balkar blivit förstörda. Jag flög ner för att
granska skadorna och göra en värdering.
Godset såg för jävligt ut, krokiga balkar, vinda takstolar osv. Göran och jag höll på i dagar
och dokumenterade eländet. Jag använde kamera bl.a. Men det var omöjligt att räkna fram ett
pris på skadorna.
Jag gissar att oerfaret folk lossat lasten genom att koppla lyft kring långa ändar som stack ut
och inte förstått eller brytt sig om vilken tyngd godset ovanpå representerade. Man måste vara
försiktig vid lossning av byggnadsmaterial även om det är av stål.
Lastningen i Göteborg var jag själv med och kontrollerade. Godset gick som däckslast i två
omgångar på båtar som algerierna ägde eller hade chartrat. Göteborgsstuvarna kan ju sina
saker och var noga med mellanlägg av virke så inget skulle tryckas vint av alla ton ovanpå.
Materialet var försäkrat i Folksam. Jag for hem och pratade med killarna där och föreslog att
vi skulle reparera skadorna på löpande räkning och att Göran Johansson som representant för
beställaren skulle attestera tiden som gått åt. Därmed skulle alla parter vara skyddade, KBA,
BPA och Folksam.
– Skickade inte Folksam ner någon egen värderingsman?
– Nej dom sa att dom talat med BPA och fått bekräftelse den vägen. Jag tvivlar f.ö. på att
någon förmått värdera skadorna i förväg när inte Göran och jag klarade det.
Då verktyg och maskiner för våra behov kommit fram flög jag dit tillsammans med fyra av
montörerna. Det hade varit mycket att tänka på ifråga om utrustningen. Vi hade bl.a. gas med
oss för gasbehållarna i Algeriet hade annorlunda kopplingar än våra så redskapen passade
inte.