Stålan - Marxistarkiv

3
Skulle vi till en snål bonde, det fanns många sådana, kanske vi fick äpplen istället för pengar.
Dom kunde vi inte handla för. Vi hade redan alla äpplen vi behövde från fruktträd som stod
vid övergivna torp och stugor. Mamma blev ledsen när vi kom hem med en påse äpplen i
sylön.
– Protesterade hon inte mot sådan behandling?
– Nej det gick inte för sig. Det var vi för fattiga för. Fy fan som det var egentligen! Inte
underligt att vi blev hatiska mot alla skitstövlar som hade det bättre ställt och trampade på oss.
– Hade ni några grannar där ni bodde?
– Ja en bonde som hette Elof. Han kunde vara riktigt elak mot oss ungar och vi var kanske
inte så snälla mot honom heller. Han gav oss stryk när han kom åt och det berättade vi för
pappa när han klev in i stugan på lördagskvällen. Ibland blev han ordentligt förbannad. Då
gick han och klådde upp Elof.
– Blev det inga efterräkningar?
– Nej det hörde jag aldrig talas om. Det fanns fjärdingsmän som kunde ingripa men dom
brukade bara jaga sådana som brände brännvin eller åkte två på samma cykel och annat
småkrafs. Slagsmål anmäldes sällan, det var privata uppgörelser. En karl skulle tåla några
smällar.
Fjärdingsmän var ofta hyggliga och satte inte fast folk i onödan. Blandade dom sig i slagsmål
riskerade dom för övrigt att själva få på käften.
Det hände att pappa var glad och livad när han kom från veckans arbete. Då kunde vi få
slantar av honom. Det var naturligtvis bara fråga om ören men det fanns ettöres kola på den
tiden.
Visst var livet hårt för mamma men också för pappa. På måndagsmorgnarna gick han
hemifrån vid tvåtiden för att hinna till jobbet i Göteborg. Dit var det drygt tre mil och han klev
iväg som en älg på sina långa ben. Han följde järnvägen och gick på rälsen utan att vingla.
I Johanneberg, ovanför Götaplatsen, jobbade han. Arbetslaget han var med i byggde
husgrunder av rektangulärt huggna granitblock. Bergssprängare kallade han sig helst, även när
han knogade som stenarbetare.
Han brukade ta vägen om fiskhamnen och köpa 10-12 kg fisk billigt strax före stängningsdags
lördag eftermiddag. Fisken bar han i en säck över axeln. Jag kan föreställa mig hur tungt det
var att gå med den så lång väg. Själv blir man ju lång i armarna av att bära hem ett par kassar
från Konsum.
Vi saltade fisken i två tunnor uppe på vinden. Det var räddningen för oss många gånger när
pengarna tog slut.
Ibland är det teveprogram om hur fattigfolk har det i andra världsdelar. Då känner jag igen
mig.
På vårarna åt vi många måsägg. Det var ett par tre kilometer att gå ner till havet där måsarna
häckade. Vi brukade vada ut till en ö som heter Kalvö och plocka ägg med måsarna skrikande
kring oss. Vattnet gick till midjan och det var inte varmt precis.
Äggen gjorde morsan omelett av eller använde till annan matlagning. Hon kontrollerade noga
att det inte fanns början till måsungar inuti.
Både bittida och sent skulle vi bära vatten. Vi bar med ok i två hinkar. Det var ett evigt
bärande. Brunnen låg inne på Elofs mark inte så långt från vår stuga. Vi hade servitut och rätt