Stålan - Marxistarkiv
Stålan - Marxistarkiv
Stålan - Marxistarkiv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
3<br />
Skulle vi till en snål bonde, det fanns många sådana, kanske vi fick äpplen istället för pengar.<br />
Dom kunde vi inte handla för. Vi hade redan alla äpplen vi behövde från fruktträd som stod<br />
vid övergivna torp och stugor. Mamma blev ledsen när vi kom hem med en påse äpplen i<br />
sylön.<br />
– Protesterade hon inte mot sådan behandling?<br />
– Nej det gick inte för sig. Det var vi för fattiga för. Fy fan som det var egentligen! Inte<br />
underligt att vi blev hatiska mot alla skitstövlar som hade det bättre ställt och trampade på oss.<br />
– Hade ni några grannar där ni bodde?<br />
– Ja en bonde som hette Elof. Han kunde vara riktigt elak mot oss ungar och vi var kanske<br />
inte så snälla mot honom heller. Han gav oss stryk när han kom åt och det berättade vi för<br />
pappa när han klev in i stugan på lördagskvällen. Ibland blev han ordentligt förbannad. Då<br />
gick han och klådde upp Elof.<br />
– Blev det inga efterräkningar?<br />
– Nej det hörde jag aldrig talas om. Det fanns fjärdingsmän som kunde ingripa men dom<br />
brukade bara jaga sådana som brände brännvin eller åkte två på samma cykel och annat<br />
småkrafs. Slagsmål anmäldes sällan, det var privata uppgörelser. En karl skulle tåla några<br />
smällar.<br />
Fjärdingsmän var ofta hyggliga och satte inte fast folk i onödan. Blandade dom sig i slagsmål<br />
riskerade dom för övrigt att själva få på käften.<br />
Det hände att pappa var glad och livad när han kom från veckans arbete. Då kunde vi få<br />
slantar av honom. Det var naturligtvis bara fråga om ören men det fanns ettöres kola på den<br />
tiden.<br />
Visst var livet hårt för mamma men också för pappa. På måndagsmorgnarna gick han<br />
hemifrån vid tvåtiden för att hinna till jobbet i Göteborg. Dit var det drygt tre mil och han klev<br />
iväg som en älg på sina långa ben. Han följde järnvägen och gick på rälsen utan att vingla.<br />
I Johanneberg, ovanför Götaplatsen, jobbade han. Arbetslaget han var med i byggde<br />
husgrunder av rektangulärt huggna granitblock. Bergssprängare kallade han sig helst, även när<br />
han knogade som stenarbetare.<br />
Han brukade ta vägen om fiskhamnen och köpa 10-12 kg fisk billigt strax före stängningsdags<br />
lördag eftermiddag. Fisken bar han i en säck över axeln. Jag kan föreställa mig hur tungt det<br />
var att gå med den så lång väg. Själv blir man ju lång i armarna av att bära hem ett par kassar<br />
från Konsum.<br />
Vi saltade fisken i två tunnor uppe på vinden. Det var räddningen för oss många gånger när<br />
pengarna tog slut.<br />
Ibland är det teveprogram om hur fattigfolk har det i andra världsdelar. Då känner jag igen<br />
mig.<br />
På vårarna åt vi många måsägg. Det var ett par tre kilometer att gå ner till havet där måsarna<br />
häckade. Vi brukade vada ut till en ö som heter Kalvö och plocka ägg med måsarna skrikande<br />
kring oss. Vattnet gick till midjan och det var inte varmt precis.<br />
Äggen gjorde morsan omelett av eller använde till annan matlagning. Hon kontrollerade noga<br />
att det inte fanns början till måsungar inuti.<br />
Både bittida och sent skulle vi bära vatten. Vi bar med ok i två hinkar. Det var ett evigt<br />
bärande. Brunnen låg inne på Elofs mark inte så långt från vår stuga. Vi hade servitut och rätt