Stålan - Marxistarkiv

55
Den första lynchningen av en säkerhetspolis såg vi också, en fruktansvärd syn. Det var strax
efter att skjutandet kommit igång.
– Artiklarna minns jag inte att jag läst.
– Dom blev aldrig publicerade. När jag kom hem till Sverige träffade jag Gustav Johansson,
Ny Dags chefredaktör. Dina artiklar var bra men du fattar väl att dom inte gick att publicera,
sa han. Sedan såg han att mitt enda par skor var på upphällningen och skrev ut ett honorar: 40
kr till ett par nya.
Även om jag hade försökt skulle ingen annan tidning heller tryckt mina artiklar. I det våldsamma
propagandakriget då mellan öst och väst var ingen intresserad av fakta, t.ex. att
Studenternas revolutionskommitté som ledde det väpnade upproret bestod av oppositionella
unga kommunister.
Deras mål var ett fritt socialistiskt samhällssystem baserat på arbetarråd och bostadskommittéer.
Jag vet för jag var där under striderna och intervjuade flera av dom tillsammans
med min kompis Charlie från Glasgow. Dom hade sitt högkvarter i juridiska fakultetens
byggnad vid Budapests universitet.
Om dom fått ta makten hade Ungern kunnat bli något alldeles nytt i världen. Men en sådan
demokrati ville varken östliga eller västliga makthavare höra talas om.
Dom sumpade förresten sin chans och blev akterseglade av utvecklingen när dom ställde upp
bakom en så gammal utbränd partikoryfé som Imre Nagy.
15
Det dög inte att bara sitta vid telefonen i Göteborg och jaga jobb. Jag behövde komma ut till
andra platser och undersöka marknaden.
Tidigare hade vi gjort jobb som Wångmark skaffat åt oss i Vålberg ett par mil väster om
Karlstad. Där på bruket fanns en fabrik som tillverkade stora kvantiteter trådrullar av
björkstammar. Spill blev det också i väldiga mängder.
Vi installerade en panna där och byggde en ränna som tog spillet direkt till eldstaden. Det
räckte mer än väl till att värma upp hela fabriken.
Då jag redan kände till trakten däruppe en smula tänkte jag försöka med Skoghallsverken.
Mina ansatser att komma till tals per telefon hade misslyckats.
Jag åkte dit och hälsade på hos vakten vid stora ingången och berättade för honom om mitt
företag och att jag sökte jobb. Han deltog i mina bekymmer, funderade och sa att jag skulle få
prata med ingenjör Isaksson.
Vaktmästaren ringde och presenterade mig och langade över luren. Jag förklarade i korta
ordalag vad jag och mitt företag kunde och ville. Isaksson bad mig komma upp för ett samtal.
Efteråt gick vi en runda genom fabriken.
Nere i renseriet var det ett fruktansvärt oväsen. Stockarna vällde in, barkades och höggs till
flis på några sekunder, en imponerande syn. Vi ropade i varandras öron och jag förstod att han
försökte komma underfund med vad jag var för en och vad jag gick för.
Resultatet blev ett jobb för fem man i fyra veckor. Det skulle gå på löpande räkning och
material höll Skoghallsverken med, men jag skulle garantera att reparationen det handlade om
blev klar i tid. Annars är det katastrof, sa Isaksson. Jag lovade att vi skulle jobba dygnet runt
om det behövdes.