Stålan - Marxistarkiv

86
Det finns förstås en annan sorts saknad. En del av ens korta liv gick åt när man inredde huset.
Man kommer inte ifrån att man lagt ner en del av sin själ där.
– Förvisso är det lättare att vara trofast när man är bofast. Du levde i kappsäck en stor del av
tiden men kom dock hem rätt ofta. Vad har du att andraga till ditt försvar?
– Tänk vilket fint jobb du har som får fara vida omkring, sa många till mig. Jovisst. Men för
det mesta härskade ensamheten. Man sitter solo i en bil, kommer till ett ensamt hotellrum.
I jobbet träffade jag många intressanta motparter, ofta fina människor, alltid karlar. Men det
fanns andra sorter också, snåla typer som jämt ville pruta och helst få oss att jobba gratis.
Många tjänstemän är mera nitiska än ägarna. Då blir det tjatiga förhandlingar, malande
småaktighet.
Trött och uttråkad kommer man till hotellrummet, är hungrig, går ner i matsalen. Det råkar
vara dans där. Man kommer in i en annan värld och lever upp. Jag har alltid gillat att dansa,
gillat både dansen i sig och den kontakt man får med det motsatta könet.
Kvinnorna hjälpte mig att uthärda när jag var hemifrån under lång tid. En sorts tröstnapp
kanske. Min kropp for illa av slitet. Älskog är helande. Jag är inte ägnad till att leva i celibat.
Fast det ursäktar inte mitt beteende. I ett förhållande tror jag att man ska vara trogen,
åtminstone om man lovat det. Vill man inte det ska man vara ärligare än jag var.
Har man skaffat barn bör man inte lämna familjen förrän barnen kan klara sig själva. Jag
ansåg att det kravet var uppfyllt när Annie och jag skildes.
26
Under åren av samarbete mellan KBA och Gävle varv förvandlades varvet till mekanisk
verkstad och byggföretag med inriktning på stålkonstruktioner. Dom tillverkade och vi
monterade.
Direktören hette Karl Gustav Bergqvist. Så småningom blev han ägare till företaget och till
slut gick det i konkurs. Bergqvist föreslog då att vi skulle öppna ett kontor i Gävle eftersom vi
hade så många jobb i Norrland.
Jag hade stort förtroende för honom efter många år av gott samarbete och tyckte hans förslag
var bra. Gävle passerade jag praktiskt taget varenda vecka så läget var utmärkt.
Bergqvist blev KBA:s första riktiga verkställande direktör. Tidigare hade vi bara en styrelse,
ingen vd. Verkmästare Erik Andersson från f.d. varvet blev också anställd i KBA med
placering i Gävle.
Jobb hade vi gott om men för att driva KBA effektivt behövde vi mera pengar, likvida medel,
krediter alltså. Göteborgs Banks kontor i Kungsbacka som jag anlitade hade en bra direktör.
Med kamrern var det sämre beställt. Han kunde bara säga nej tyckte jag.
Den 2 maj 1972 hade jag och Bergqvist ett möte med bankkontorets folk för att diskutera
KBA:s ekonomi. Under förmiddagens genomgång kom obehagliga påminnelser om att jag
inte längre hade någon riktig kontroll över penningflödet. Vid lunchtid fattades c:a en halv
miljon kronor.
Jag åt lunch med bankfolket. Bergqvist hade ärenden att uträtta och skulle återkomma efter
lunch till den fortsatta siffergranskningen.
Han kom inte! Vi letade i hela Kungsbacka. Pengarna är obefintliga och KBA har inga
förutsättningar att fortsätta, förklarade bankfolket. Du är blåst på en halv miljon!