Stålan - Marxistarkiv

126
Jag kände många företagare. Alla visste vad jag dög till men ingen tordes ha med mig att göra
av rädsla för att själv bli nedsvärtad och få dåligt anseende, så mycket begrep jag. Ärligt talat
så hade jag förståelse för deras tveksamhet.
Konkursförvaltaren gjorde vad han kunde för att ytterligare svärta ned oss och särskilt mig.
Han njöt tydligen av journalisternas uppvaktning och påstod att KBA gjort affärer som inte
var av denna världen. Det fanns starka misstankar om brott, sa han och kallade oss fähundar
bl.a.
Anledningen var att KBA Stålprodukter ägde två mindre hyresfastigheter i Skara samt en i
Örebro och en i Värmland. Vi köpte husen när vi hade god likviditet. Ändamålet var att ha en
finansiell reserv.
Konkursen innebar att PK-banken avvaktade med lån till den upprustning av husen i Skara
som redan beslutats, vilket fick hyresgästföreningens ombudsman på krigsstigen.
NY GÖTA FINANSSKANDAL stod det med trästil på Göteborgs-Tidningens löpsedel en
lördag. Skaraborgs Läns Tidning hade en artikel över sju spalter på första sidan och andra
tidningar lämnade också frikostiga bidrag till brasan.
Underlaget för deras sensationer visade sig vara obefintligt. Jag hade utan tvekan blivit lovligt
byte i jakten på säljande nyheter och kände mig som en utsparkad hund.
I 25 år hade jag använt all min energi och kunskap till att bygga upp företaget. Det var mitt
livsverk som raserades och förskingrades. Jag hade blivit Donald Fredlös. Nerverna sviktade.
Arbetsförmedlingen kunde inte skaffa mig något jobb men jag fick reda på att det fanns något
som hette kontant arbetslöshetsunderstöd. Femtio kronor om dagen var vad jag fick. På
femtilappen skulle jag dessutom betala skatt.
Äktenskapet knakade. Jag som sällan haft tid att vara hemma blev plötsligt hemmaman.
Sjukling vore kanske en sannare benämning. Jag var sjuk i själen och kände mig spöklikt
ensam.
– Hur gick det för Sivert och Janne?
– Dom var lika nertryckta i skorna som jag. Vi pratades vid mycket, både per telefon och
hemma hos varann. Sivert hade fortfarande känning av hjärtinfarkten och blev sjukskriven.
När han hade repat sig efter tiden i häktet och återvänt till företaget som vd hade han fått
tillbaks sitt goda humör men kroppen var inte fullt återställd. Konkursen kvaddade humöret
på nytt.
Jannes äktenskap gick i kras. Dom lämnade lägenheten i Masthugget och han fick tag i en i
Majorna åt sig och sonen. Frun fick en bostad ute i Angered där många lägenheter stod
tomma. Janne hade också sin lilla dotter hos sig till en början. Han var skötsammast av
föräldrarna så barnen ville nog helst bo hos honom.
Försörjningen klarade han genom att köra taxi på nätterna.
– Du sa att ditt äktenskap också knakade.
– Kerstin reagerade väldigt inskränkt på konkursen. Jag föll många klasser nedåt i hennes
ögon.
– Handlade det om prestige, var hon rädd att mista sitt sociala anseende?
– Ja det var säkert det och ingenting annat som styrde hennes reaktioner.
– Hon drabbades väl också av klappjakten på dig.